Startsida Webbkarta Om FRI Vad är en sekt? Om olika rörelser    Kontakt/Hjälp


        Nyheter
UPPROP
Europarådets kritik
Om mardrömmar
Ny litteratur
2015 års utmärkelse

Se även Media


    Ständigt aktuellt
Se upp!
Råd till anhöriga
Yttrandefrihet
Tankefrihet
Hjälpkällan
Norsk rapport del 1
Norsk rapport del 2
Film om sekter
Globalt
Sektsjälvmord - kan det  hända här?
Sektpositiva akademiker
Oseriös utbildning
 och behandling

Notiser



      Samhället

Riksdagsmotioner
SOU 1998:113
Terrordåd
Samhällets agerande
Barn i sekter
Children in cults
Ny skollag 1 aug 2010
Friskolor
Skolhälsovård
SEKTSJUKA



    Mer information
Debatter/Konferenser
Utbildning/Föreläsningar
Litteratur

Bra länkar



      
 Media/Arkiv

Media 2014
Media 2013

Media 2012
Media 2011
Media 2010
Media 2009
Media 2008
Media 2007
Media 2006

Arkiv

 


YTTRANDEFRIHET  


Yttrandefriheten bortmanipulerad i destruktiva rörelser

Yttrandefriheten är en av de viktigaste rättigheter mänskligheten har. Men i diktaturer och inom andra totalitära områden är den beskuren eller obefintlig. Så även i manipulativa och destruktiva rörelser.

Många sektmedlemmar skulle nog protestera direkt mot det påståendet. Det beror på att de inte är medvetna om de subtila metoder som används för att kringgå en direkt upptäckt av hur yttrandefriheten har bortmanipulerats - välkända metoder för diktaturers frihetskämpar.

Med hjälp av hot, lögner, censur och ett dolt angiverisystem, där angiveri uppmuntras och premieras, har man åstadkommit ett klimat där var och en måste tänka sig för noga innan man yttrar sig. Tvivel räknas som en brist som måste åtgärdas. Kritik är inte heller tillåten. Hot och bestraffningar finns alltid närvarande och med hjälp av medlöpare är det lätt att hålla eventuella kritiker på plats. Yttrandefriheten är därmed definitivt satt ur spel och ersätts i stället med skuldkänslor.


Yttrandefriheten och manipulation inom islam

(ur boken ”Tre damer i Kairo” - med beskrivningar av olika riktningar inom islamiska fundamentalistiska rörelser och jämförelser mellan dessa och manipulativa rörelser i väst)

av Anne Edelstam,
författare och översättare, styrelseledamot i stiftelsen FRI och i FECRIS (Féderation Europénne des Centres de Recherche et d’Information sur le Sectarisme)

Anne EdelstamDe som i arabvärlden kämpar för mänskliga rättigheter och ett sekulariserat samhälle har det svårt, eftersom yttrandefriheten knappt existerar i den delen av världen. De riskerar fängelse när de yttrar sig.

I "Tre Damer i Kairo" försöker Anne Edelstam bland annat skildra fundamentalismen inom islam. Islam är inte fundamentalistiskt i sig utan en religion som i grund och botten är tolerant, säger hon. Den tål att tolkas, att moderniseras och att sekulariseras för att anpassas till vår moderna värld enligt muslimska reformister. Det finns många muslimska kvinnor och män, mest bosatta i väst, som kämpar för ett modernt islam.

Bomber smäller tyvärr mycket högre än ord. Därför hör vi i väst mest talas om och fruktar ett islam som är ett uttryck för en fundamentalistisk minoritet. Finns det en skillnad mellan vad vi är vana att betrakta som en manipulativ rörelse i väst och dessa islamiska fundamentalistiska rörelser? För att kunna svara på den frågan ger Anne en kort beskrivning av de olika riktningar som finns inom islam:

Wahhabismen är den strängaste och mest puritanska rörelsen. Mohammed Ibn Abd-al-Wahhab grundade sekten under 1700-talet genom att predika en strikt tolkning och efterföljd av Koranen. Saudiarabien och dess moralistiska, auktoritära och kvinnoförnedrande regering är det tydligaste exemplet på wahhabism. Usama bin Ladin kommer ursprungligen från Saudiarabien. Han är kanske den mest kände fundamentalisten som har gjort sin egen tolkning av wahhabismen för att skapa en terrorrörelse. Många gästarbetare kommer till Saudiarabien - det finns fortfarande efterfrågan på billig arbetskraft och oljepengar i överflöd där. Dessa arbetare blir ofta påverkade av den stränga wahhabitiska läran. De återvänder sedan till sina respektive länder med den strikta "moral" de lärt sig och tvingar den på sina fruar och barn.

I Egypten är de flesta sunniter, en ortodox del av islam. En kristen minoritet på ca 10 % av befolkningen finns också i Egypten. Världens muslimer är liksom egyptierna till 90 % sunniter. Profeten Mohammed lämnade inte några specifika direktiv för vem som skulle bli hans efterträdare. Sunniterna bestämde sig för att låta sin ledare bli nominerad av en representativ religiös grupp, ulama.

Det var i Egypten som den islamiska fundamentalistiska rörelsen startade i början på förra seklet. Rörelsen florerade fram till dess att Gamal Abdel Nasser tog makten 1952. Han insåg att den blev för mäktig och fängslade dess ledare. Rörelsen dog mer eller mindre ut på grund av det, men inte helt. När Anwar el-Sadat kom till makten i början av 1970-talet, var han mer orolig för en statskupp ledd av Nassers anhängare än för fundamentalisterna. Han fängslade många prominenta nasserister och släppte ut fundamentalistena ur sina fängelsehålor. Själv skulle han senare komma att bli mördad av dessa. Sedan dess har det varit upprepade terrordåd i Egypten som har drabbat både den inhemska befolkningen och turister.

I Iran, Yemen, Algeriet och Irak finns det främst shiiter. De utgör endast cirka 10 % av världens muslimer. Deras tro kännetecknas i motsats till sunniternas av att endast individer direkt härstammande från profeten kan bli ledare. Eftersom Mohammed enbart fick döttrar, var det hans kusin och svåger Ali (som gifte sig med dottern Fatima) som blev profetens efterträdare. Dess ledare, imamer, har en dogmatisk auktoritet. (Ett av många exempel är ayatollah Khomeini som tog makten i Iran efter shahen år 1979.)

Mindre sekter finns, bland vilka kan nämnas ismailiterna. De finns i Indien och i delar av Afrika. Aga Khan är deras ledare.

Fundamentalister existerar både bland sunniterna och bland shiiterna. De företräder en förvrängd bild av islam där klockan vrids tillbaka till början av 600-talet. Fundamentalistiska ledare manipulerar ungdomar och andra som råkar komma i deras klor att tro att världens människor är uppdelade i två delar, de onda och de goda. De onda är alla icke-muslimer och de muslimer som förespråkar ett tolerant och/eller ett modernt samhälle. De goda är de "verkligt" gudsfruktande muslimerna. De drillas in absurdum att tänka på ett visst sätt, att inte lyssna på musik, att inte klä sig i moderna kläder, att undvika allt sexuellt umgänge (utom för att avla barn när de är gifta), att kvinnor och barn ska underkasta sig mannen, att be fem gånger om dagen, att göra minst en pilgrimsresa till Mekka (vilket de flesta troende muslimer försöker göra), att inte umgås med icke-troende eller kristna etc.

En grupp speciellt fanatiska individer manipuleras till att bli martyrer, dvs att spränga sig själva i luften och göra så stor skada på andra som möjligt, med löftet att komma till himlen och få njuta av en hop unga kvinnor och annat trevligt. Martyrens familj får, utöver en förhöjd status, en slant som följd av uppdraget.

Vad är det då för skillnad mellan dessa och andra manipulativa rörelser, där vi känner till att mord och självmord förekommit - Soltempelorden i Europa och Kanada eller Aum Shinri Yoko i Japan till exempel? I grunden finns det ingen skillnad: samma manipulering med tankekontroll och indoktrinering, hot och löften om vart annat, enväldigt ledarskap, dualistiskt och elitistiskt tänkande mm återfinns i alla dessa totalitära rörelser.

Det vore verkligen på tiden att våra regeringar började fråga sig vad manipulering egentligen går ut på och om vi alla kan bli manipulerade. Frågan är om de har lust, mod och framförallt ödmjukhet nog att göra det?

I Sverige lever cirka 350.000 muslimer, av vilka de flesta är fredliga och samhällsanpassade. En liten grupp fundamentalister finns dock även inom vårt lands gränser, att tro annat vore naivt. Dessa människor måste hindras i sin manipulativa verksamhet. Hedersmord, tvångsäktenskap och all annan nedvärderande kvinnosyn måste absolut förbjudas enligt svensk lag. Annars låter vi, i toleransens namn, kvinnor och barn, svenska medborgare, bli särbehandlade och förnedrade med vårt tillstånd och vår välsignelse bara för att de råkar vara muslimer!

Anne instämmer med författaren och politikern Ayaan Hirsi Ali när hon riktar sig till muslimska kvinnor i boken "Kräv er rätt! - om kvinnor, islam och en bättre värld", 2004. Ur den boken citerar hon: "är det inte hyckleri att bagatellisera eller tolerera något sådant (förtryck) medan man själv drar nytta av frihet och framsteg i väst?"


Yttrandefrihet - tema för Internationella Bokmässan i Göteborg 2006

- Rapport från mässan
av Anne Edelstam

Det var fortfarande sommarväder i slutet av september när bokmässan öppnade. Men trots det fina vädret var det fullpackat med folk på mässan. Två våningar bestående enbart av böcker! De som klagade på att Internet skulle förstöra längtan att läsa en riktig bok har haft helt fel visar det sig. Det har inte lästs så mycket på länge. Det är en fullständig explosion med böcker. Tyvärr dominerar dock pocketböckerna men det har naturligtvis med priset att göra.

För dem som inte hade turen att ha inträde till de olika seminarierna – med hutlösa priser för en privatperson – fanns på andra våningen "solidaritetshuset". Där hölls nämligen gratis seminarier som var lite kortare än på "betalavdelningen". De hade tre olika scener så ibland fick man springa emellan och var ledsen för att man missade ett intressant seminarium som pågick på samma gång som ett annat som man bara "måste" höra på!

Orhan Pamuk, 2006 års Nobelpristagare, var naturligtvis en av de första på min lista. För sin bok "Snö" där han bl.a. skildrar folkmordet på Armenier i Turkiet blev han åtalad men sedan friad i sitt hemland. Han vet därför vad han talar om när han pratar om yttrandefrihet. Jag kände även igen mig från mina år i Egypten då telefonerna jämt var avlyssnade och man alltid måste tänka på vad man sa, framförallt för att inte skada sina egyptiska vänner. Pamuks sista bok "Istanbul" är en memoarbok från hans uppväxt i den Turkiska huvudstaden.

Shirin Ebadi, 2003 års fredspristagare, berättade om kvinnor i Iran. Hon är själv jurist. En liten, bestämd dam som inte ger sig trots hotbilden mot kvinnor i dagens Iran. En annan modig kvinna som jag var mån om att höra tala var Ayaan Hirsi Ali, kvinnosakskämpe med inriktning på kritik av islam och dess nedsättande sätt att se på framförallt kvinnor, och f.d. parlamentsledamot i Nederländerna. Yttrandefrihet existerar inte inom en familj där hedersmord förekommer – vilket vi även har uppmärksammat i Sverige.

Båda dessa kvinnor är exempel på moderna muslimer som visar att det går att modernisera islam och att reformisterna borde göra mera väsen av sig (se min bok "Tre Damer i Kairo", Carlssons förlag 2005).

I mitt arbete mot manipulativa rörelser och extremism använde jag mig av Jung Changs utmärkta beskrivning av övergången från ett feodalt Kina till Maos kommunism och
kulturrevolution (från boken "Tre Svanar") – hur dessa miljoner kineser blev lurade att tro på en utopi när en stor del av befolkningen svalt till döds i tron på "himmelriket på jorden". En utopi och en mental manipulation av samma valör som i vilken mindre sekt som helst – med sekt menar jag här en totalitär organisation (se min bok om manipulation "Mon voyage avec la Vierge de l’Apocalypse" http://www.publibook.com). Yttrandefriheten stryps som en del i tankekontrollen och manipulationen i en totalitär rörelse och/eller i en diktatur. Nu har Jung Chang kommit ut med en mycket utförlig och intressant bok om Mao – "Mao – den sanna historien".

Från Sverige uppmärksammade jag mest vår kände svenske komiker och författare, Jonas Gardell, som rasade mot homofobin som råder i Sverige. Han kritiserade svenska intellektuella för att de låter dem hållas – ingen reser sig upp och fördömer dessa påhopp. Hot och aggression – vilket kan finnas inom relationer eller familjer – är ännu ett sätt att hindra yttrandefriheten. "Jenny" (Norstedts förlag) är hans senaste bok. De flesta böcker på svenska finns att köpa på nätet t ex bokus.

Sist men inte minst vill jag nämna – eftersom vi nu bor i Frankrike – en anmärkningsvärd och framgångsrik fransk filosof och författare: Michel Onfray som har skrivit inte mindre än 30 böcker, varav en, "Ateistens handbok", är översatt till svenska. Han är på korståg mot alla religioner och framförallt mot islam som han anser genomsyrar de samhällen med ideologisk propaganda där den har politisk makt. Han grundade ett folkuniversitet i Caen år 2002 och som har efterföljare i andra franska städer också. Det är helt gratis och lärarna får inget betalt.

Yttrandefriheten är ett ämne som vi inte bör glömma bort i dessa tider då fortfarande journalister blir mördade. Ett av de mest uppmärksammade fallen är Anna Politkovskaja som blev skjuten utanför sitt hem i Moskva. Hon var en modig reporter, berömd för sina reportage om Tjetjenien och sin kamp för mänskliga rättigheter. År 2005 mottog hon Olof Palmepriset. Yttrandefrihet bör inte vara en lyx utan en rättighet för oss alla!

Läs mer i FRI:s häfte "Mind Control" (Mental styrning)

Åter till startsidan                                            Tillbaka

 

TERAPIFONDEN

FRI:s Terapifond har skapats för att bidra ekonomiskt till avhoppares eller uteslutnas rehabilitering.

VILL DU BLI ETT
STÖD?

BEHÖVER DU HJÄLP?

FECRIS

Läs om den europeiska organisationen för information och forskning om sekter. FECRIS har status som rådgivande organ och remissinstans i Europarådet och i FN:s ECOSOC

Se här!

Bild på "Manipulering pågår

Boken där 16 före detta sektmedlemmar berättar om sin tid i olika destruktiva rörelser.

Läs mer