Startsida Webbkarta Om FRI Vad är en sekt? Om olika rörelser    Kontakt/Hjälp


        Nyheter
UPPROP
Europarådets kritik
Om mardrömmar
Ny litteratur
2015 års utmärkelse

Se även Media


    Ständigt aktuellt
Se upp!
Råd till anhöriga
Yttrandefrihet
Tankefrihet
Hjälpkällan
Norsk rapport del 1
Norsk rapport del 2
Film om sekter
Globalt
Sektsjälvmord - kan det  hända här?
Sektpositiva akademiker
Oseriös utbildning
 och behandling

Notiser



      Samhället

Riksdagsmotioner
SOU 1998:113
Terrordåd
Samhällets agerande
Barn i sekter
Children in cults
Ny skollag 1 aug 2010
Friskolor
Skolhälsovård
SEKTSJUKA



    Mer information
Debatter/Konferenser
Utbildning/Föreläsningar
Litteratur

Bra länkar



      
 Media/Arkiv

Media 2014
Media 2013

Media 2012
Media 2011
Media 2010
Media 2009
Media 2008
Media 2007
Media 2006

Arkiv

 


VARFÖR SÖKER SIG VISSA MÄNNISKOR TILL SEKTER?  

En del söker sig frivilligt till sekter. Vad är det som lockar? Vad är det som saknas i livet? Andra tvingas in i en sekt.

Så inleder programledaren Ulrika Hjalmarsson Nejdeman programmet.

Sen får vi höra hur pastor Fossmo i Knutby-församlingen predikar (innan han blev fälld och satt i fängelse). Han talar om en feminismande. ”Djävulen försöker på alla sätt kullkasta vad Bibeln säger.” Budskapet förankrar han med bibelcitat och poängterar ofta skillnaden mellan den upplysta församlingen och de vilseförda utanför. Genom att hela tiden kolla av känsloläget hos församlingen håller han dem hårt i sitt grepp. Fossmo ger oss ett typexempel på bilden av en sekt - en karismatisk ledare som spårar ur. Och under honom de vanliga medlemmarna som följer sin ledares minsta vink. Det finns människor som på detta sätt fått skador för livet.

Susanne var med i en sekt halva livet. Tills hon var 30 var hon en ”partyprinsessa”. Livet var OK, men så hände flera svåra saker. Hon önskade att allt försvann och ville börja om från början. Då ringde Jehovas Vittnen på dörren. Två dagar senare var hon på sitt första möte. Hon fick en mening med livet, en framtid, ett evigt liv.

Första tiden var fantastisk. Hon gick i ett lyckorus. Alla ville vara med henne. Hon fick nya vänner, ny gemenskap, alla bekymmer bleknade. Detta tillstånd som brukar kallas ”Love bombing”, varade i fyra år. ”En vila från mig själv”, säger Susanne.

Men ganska snart väntade hårt arbete förutom det vanliga jobbet i sjukvården. Flera saker ledde fram till avhoppet: Sjukskrivning för överansträngning, hon blev tvungen att flytta till annan ort. Att vara med i en sekt är ett engagemang dygnet om, på livstid. Man måste alltid ge ett gott intryck. För första gången på 30 år fick hon egen tid till eftertanke. Och hon ville kunna tänka fritt, ha egna åsikter.

Susanne trodde fortfarande att JV hade sanningen men nu började hon läsa texterna på ett annat sätt och insåg att saker och ting inte stämde. Hon läste om andra som hoppat av. Var beredd att släppa taget, men var livrädd för att hon skulle dö. Du har fått den absoluta sanningen av Gud själv, du är utvald. Det finns inget hopp. Dödsångesten fortsatte ett par månader. Men värst av allt - dottern hade varit med från 10 års ålder. Nu var hon 20 och Susanne hade stulit 10 år av hennes liv. Men hon lyckades få med dottern ut. Hon tänker på alla dem som har hela sin familj, kanske släkten i rörelsen och lämnar. Då försvinner allt.

Margaretha Sturesson har skrivit en bok, ”Om det så skulle kosta mig livet”, efter att ha lämnat en manipulativ sekt, Kristet Center Syd, eller Kingdom Center, som gruppen nu kallar sig. Hon har fasansfulla upplevelser att berätta. Hennes bakgrund är en annan. Hon hade inga bekymmer eller mådde dåligt när hon anslöt sig tillsammans med sin familj. Hon var kristen och hade tillhört olika församlingar i Svenska Kyrkan när hon stötte på visionen hos KCS. Hon tyckte sig finna en större mening och större gemenskap.

”Det var starkt från början, vi var speciella, andra hade inget värde, inte ens andra kristna. Möten med sång och tungotal och visst förekom massuggestion. Men det kändes fantastiskt”, säger hon. Samtidigt ringde många varningsklockor. Mycket Gud och djävul, svart och vitt, vi och dom. Pastorns ledarskap var hon också tveksam till och att många lämnade gruppen väldigt snabbt.

Men hon hade själv en ledarställning, vice rektor i deras skola. Alla blev offer, men också förövare. Hon anklagades för att ha demoner, som skulle drivas ut. Det kunde komma ett helt gäng till henne för att driva ut demoner samtidigt som hon skulle fungera som rektor! Det var absurt! Pastorn sa att hon spred onda andar. Men man visste inte vad som skulle hända om man lämnade. Det kändes hotfullt.

Till sist bröt hon ihop. Såg ingen annan utväg än självmord. Efter flera försök tvångsintogs hon på psyket, som hon fick lämna först efter 1½ år. Där fick hon tid att tänka. Men hon fick rådet att inte prata om detta. Men Margaretha tycker det är viktigt att prata om det. Skammen tystar människor. Den skammen har hon brutit. En sak som plågade henne var, att när hon lämnade skulle någon annan få hennes roll att vara syndabock.

Anders Haag har också skrivit en bok, ”Att vinna en tro och förlora sig själv”. Han har ett förflutet i Hare Krishna. De är extrema, man byter namn, utseende, kläder osv. Hur ser han på den perioden nu? Som en nödvändig del av mitt liv. Det var naturligt. Hade en lång förberedelse - läste psykologi och religionshistoria, reste runt i världen och lärde sig mer om olika religioner - det fanns en längtan. Han tycker att det finns för litet forskning och att den mesta forskningen är gjord av religionsvetare, som har en alltför välvillig inställning.

Vad sökte han? Och finns det någon ”sektpersonlighet”? Haag anser att det finns alla möjliga typer och personligheter i sekter. Den forskning som finns påstår att generellt mår de som går med i sekter sämre än folk i gemen. Men själv var han ju helt enkelt intresserad av existentiella frågor och han tror att man ibland egentligen inte riktigt vet. Man tänker inte: Jag går med för att må bättre utan man bara söker ”någonting”. Men tajmingen kan vara viktig. Ofta har man hamnat i en sekt vid en tillfällig nedgång när garden är nere.

Reportern undrar varför ledarna brukar vara så karismatiska? Anders tror att om det gäller grupper som brutit sig loss ur någonting och har nya idéer, finns det hos ledaren en entusiasm - han har ju sett och upplevt någonting.

Men reportern har svårt att förstå. När man tillhör ”världen utanför” och träffar den karismatiske ledaren ser man en liten, blek ”töntperson”. Anders förklarar att karisma är någonting som medlemmarna tilldelar ledarna. För dem är ledaren den person som har kontakten med det gudomliga. Men ledaren förändras i rollen som guru - i början ganska human och god, men sen kommer maktberusningen. Han tror också att de flesta är narcissistiska och i den här rollen förstärks detta oerhört. Anders´ exguru lever nu som en ”vanlig människa”, men som guru i tillbads han, han satt på en tron och man sjöng lovsånger till honom osv.

Anders Haag är kritisk mot att mycket av den forskning som hittills gjorts, har utförts av okritiska religionsforskare. En av dem är Liselott Frisk, professor i religionsvetenskap vid Högskolan i Dalarna. På frågan vad det är som får människor att gå med i en sekt svarar hon:
- Intresse för religiösa och existentiella frågor. Dessutom: Ofta är det unga människor som inte är uppbundna utan lediga för ett engagemang.
Slutenheten?
- Man vill leva ett religiöst liv, är inte intresserad av att umgås med det övriga samhället.
Varför kan man ändå må dåligt?
- Finns en karismatisk ledare som har makt, kan det gå snett ibland om han/hon börjar utnyttja sina elever.
- Om man lever isolerat, kan det vara en grogrund för extrema läror, som kan ge konsekvenser.
- Om man tvivlar, tänker annorlunda och ser saker man inte tycker är bra. *)

*) Frisk har hittills ivrigt talat väl om manipulativa sekter och undergrävt avhoppares och barns trovärdighet genom att beteckna dem som psykiskt instabila och ”sköra” (men inte sektmedlemmar!).

För första gången någonsin modifierar nu Frisk sin uppfattning något och börjar förstå ett och annat. På frågan vad som lockar i sekten har hon nu hittat andra anledningar än att det är människor som ”mår dåligt” som söker sig till sekter. Men skälen till varför man stannar tolkar hon fortfarande enbart som sektens värde för människan. Att det finns en rädsla för att lämna, ett hot som sekten inpräntat, vågar hon fortfarande inte nämna.

Men det är ändå en positiv attitydförändring i vissa saker hon säger: Vi välkomnar Frisks nya insikter och hoppas de blir fler.

Håkan Järvå, leg. psykolog, är inte närvarande men svarar på en telefonintervju. Han har i en tidigare replik i Kyrkans Tidning om boken ”Sektbarn” formulerat vilka brister Frisks uttalanden har och vilka förödande konsekvenser de får. Bl a säger han där att ...”det beklagliga är att hon utger sig för att vara expert på området, vilket hon definitivt inte är när det gäller de psykologiska aspekterna av det hela. Hon är expert på religiösa frågor och borde vara mer försiktig när hon uttalar sig om sådant som ligger utanför hennes expertområde.” Genom att hon bagatelliserar ett allvarligt problem bidrar hon till att sprida en uppfattning som gör att den här patientkategorin inte får rätt vård.

Han påpekar för henne att de totalitära rörelser som brukar kallas manipulativa sekter över huvud taget inte behöver vara uppbyggda kring en religion. Därför är problemet inte religiöst utan politiskt. (Även Anders Haag har insett det).

På några av reporterns frågor svarar Järvå så här:

- Hur påverkas en människans psyke när man är med i en sekt?

Järvå: Det är viktigt att nyansera bilden av sekter. Sektledare och medlemmar är inga monster och konstiga personer. Om man tror det när man är på väg att gå med i en sekt så är risken stor att man inte känner igen sig. Man ser att detta är ju helt normala människor. Det handlar inte om något konstigt. Det handlar inte heller om religion utan att söka svar på existentiella frågor som de allra flesta människor brottas med.

Flera exempel på att man inte känner igen sig:

- Du var varken ledsen eller sökande, ändå gick du med.

Järvå: Ja, jag var tvärtom i en ganska lycklig fas i mitt liv. Det finns forskning som säger att 30-40 % mår dåligt i någon form när de går med. Men det jag tycker är gemensamt är att man är nyfiken. Man har lämnat något, man är ny, man börjar på nytt. För att gå med måste det finnas ett intresse, något som lockar. Man måste först förstå varför man gått med.

- Finns det något positivt?

Järvå: Ja, man får sektens svar på meningen med livet - litet som snabbmat. Man får svaren på svåra frågor färdigpaketerade. Det är liksom snabba kolhydrater - det ger näring för stunden, men är ganska innehållslöst i längden.

- Hur ska man veta när det är läge att lämna?

Järvå: När det låter för bra för att vara sant. Plötsligt förleds man att tro att det finns en absolut sanning. Det är ju det som är gemensamt för alla de här rörelserna. Dom har svaret på meningen med livet. Det är ju litet naivt att tro att en liten grupp på Kungsgatan skulle ha funnit svaret på en fråga som har sysselsatt mänskligheten i många tusen år.

- Du håller på att bygga upp en verksamhet för att rehabilitera avhoppare. Vad är problemet för avhoppare?

Järvå: I och med att man avsäger sig sina egna behov, tar farväl av sitt jag och låter sig uppgå i den stora gemenskapen - det är det som gör att man tappat de exekutiva funktionerna som det heter. Man har tappat förmågan att ta ansvar för sitt liv. Priset för att få den här snabbmaten är att ge upp sig själv, sina egna behov. Det är detta man har stora problem med, man vet inte vad man ska göra, man är fullständigt vilsen i ett vakuum efteråt, har tappat kontakten med alla som man haft en relation med under lång tid. Dom som har växt upp i det här har det värst. Har man haft ett liv innan kan man gå tillbaka till detta - man får backa.

Haag igen:

Anders drar paralleller i sin bok med andra rörelser som man kanske inte förknippar med sekter, t ex olika MC-gäng och även teaterkollektiv osv. Reportern frågar om han menar att alla typer av tajta grupper ska bekämpas?

Anders: Nej, nej - är man aggressiv mot dom blir dom aggressiva tillbaka. Jag menar att det finns parallella likheter mellan religiösa sekter, politiska och andra grupper. I politiska grupper har man ju den absoluta tron att man ska kunna omskapa samhället till ett paradis vare sig man kommer från vänster- eller högergrupper.

- Är det några brister i samhället som gör det här?

Anders: Jag tror inte att man kan vaccinera sig mot detta. I samhällen med fattigdom och politisk orättvisa finns det fler sekter än i andra. I Afrika finns en enorm mängd sekter. Hos oss rör det sig mycket om ensamhet och brist på gemenskap och på vårt extremt individuella leverne och även det här med meningen med livet. Problemet är dock att så fort man kommer in i en gemenskap kan man bli styrd och bli beroende. Det kommer man inte ifrån.


Åter till startsidan                                            Tillbaka

TERAPIFONDEN

FRI:s Terapifond har skapats för att bidra ekonomiskt till avhoppares eller uteslutnas rehabilitering.

VILL DU BLI ETT
STÖD?

BEHÖVER DU HJÄLP?

FECRIS

Läs om den europeiska organisationen för information och forskning om sekter. FECRIS har status som rådgivande organ och remissinstans i Europarådet och i FN:s ECOSOC

Se här!

Bild på "Manipulering pågår

Boken där 16 före detta sektmedlemmar berättar om sin tid i olika destruktiva rörelser.

Läs mer