Startsida Webbkarta Om FRI Vad är en sekt? Om olika rörelser    Kontakt/Hjälp


        Nyheter
UPPROP
Europarådets kritik
Om mardrömmar
Ny litteratur
2015 års utmärkelse

Se även Media


    Ständigt aktuellt
Se upp!
Råd till anhöriga
Yttrandefrihet
Tankefrihet
Hjälpkällan
Norsk rapport del 1
Norsk rapport del 2
Film om sekter
Globalt
Sektsjälvmord - kan det  hända här?
Sektpositiva akademiker
Oseriös utbildning
 och behandling

Notiser



      Samhället

Riksdagsmotioner
SOU 1998:113
Terrordåd
Samhällets agerande
Barn i sekter
Children in cults
Ny skollag 1 aug 2010
Friskolor
Skolhälsovård
SEKTSJUKA



    Mer information
Debatter/Konferenser
Utbildning/Föreläsningar
Litteratur

Bra länkar



      
 Media/Arkiv

Media 2014
Media 2013

Media 2012
Media 2011
Media 2010
Media 2009
Media 2008
Media 2007
Media 2006

Arkiv

 


MANIPULATIVA RÖRELSER -  
EN VÄG TILL LYCKA ELLER FÖRDÄRV

Tre upplysta riksdagsledamöter ur folkpartiet, Liselott Hagberg, Lars Tysklind och Barbro Westerholm, bjöd in till ett seminarium den 12 april 2007 om manipulativa rörelser och deras inverkan på individerna. Seminariet hade samlat ca 25 åhörare. Det avsåg att försöka besvara fem frågor: Hur stöttar vi bäst personer som valt att bryta med en manipulativ rörelse? Behövs ett särskilt vårdcenter? Bedrivs det någon aktuell forskning på området? Vad menas egentligen med otillbörlig påverkan? Måste kvacksalverilagen moderniseras?

Som talare hade man bjudit in tre goda krafter, nämligen förra riksdagsledamoten Margó Ingvardsson, psykiatern Henry Jablonski samt religionshistorikern Anne-Christine Hornborg.

Barbro Westerholm inledde med några korta ord och berättade att det var vid den s k Uppsalakonferensen 1994, där sekterna antastade deltagarna, som hennes ögon på allvar öppnades för sektproblematiken.

Margó Ingvardsson, ensamutredare av utredningen SOU 1998:113, “I god tro – Samhället och nyandligheten“, berättade därefter om utredningen och dess olika förslag. [Inget av dem har ännu genomförts.] Trots de tio år som gått menar hon att hon i huvudsak skulle ha genomfört utredningen likadant idag. Utredningen hade att arbeta i motvind på minerade vatten, och de värsta hindren som den måste kämpa emot var avsaknaden av kunskap - speciellt om barn i slutna grupper -, den förhärskande politiska strutsattityden: “Låt dem sköta sitt“ samt den allmänna attityden: “Man får skylla sig själv“.

På några punkter hade hon modifierat sina synpunkter. Hon menar att det var fel väg att föreslå ett kunskapscentrum. Det kunde leda till missförstånd och bli en lekstuga för religionsvetare. Nu skulle hon istället ha föreslagit att börja med att inrätta ett adekvat vårdcentrum, vilket kunde ha varit ett sätt att skaffa kunskap. Idag hade hon lagt större vikt vid samhällsskydd mot manipulation och tryckt hårdare på behovet av en lagstiftning mot otillbörlig påverkan. Exempelvis står sjukvården maktlös då gamla trosfränder påverkar patienten under vårdtiden.

Det behöver utredas vad som egentligen är ett religiöst samfund. Som det nu är, står grupperna själva för definitionen. Här anser Margó Ingvardsson att utredningen borde varit grundligare. Religionsfriheten får inte vara ett hinder. Man bör studera metoderna och inte läran och hämta lärdom från kvinnojourerna. Slutligen, angående friskolor, menar hon att myndigheterna noga måste kontrollera ekonomin och läroplanen, och att det är nödvändigt att rektorerna har pedagogisk utbildning.

Om psykiatrins möjligheter att hjälpa talade sedan Henry Jablonski, som varit verksam som psykiater sedan 1970-talet. I hans fall blev konferensen “Sund och osund religiositet“, som Karl- Erik Nylund arrangerade våren 2004, startskottet för hans engagemang. Han kontaktade efteråt Göran Roth, som på konferensen talat om patologisk narcissism. Dessa båda psykiatrer tog sedan initiativ till ett symposium om sekter och psykisk sjukdom/kris under läkarstämman i december 2005.

Behandlingsarbetet relaterat till manipulativa rörelser och extrema fundamentalistiska sekter har i huvudsak tre patientgrupper med olika behov: de som blivit utstötta, de som vill eller har lämnat rörelsen samt de anhöriga. Det är viktigt att terapeuten lever sig in i offrets situation och inser att det handlar om en känslomässig och inte förnuftsmässig process. Många gånger försvåras terapin av att en inlagd patient får täta besök av medlemmar från patientens sekt.

Anne-Christine Hornborg, slutligen, talade om nya icke-konfessionella men sektoida organisationer, som inte togs upp i utredningen “I god tro“. Hon koncentrerade sig på kurser inom två områden, som dessa företag säljer, ofta med hjälp av en pseudovetenskaplig rappakalja: terapi och personlig utveckling. Om man söker en terapeut på Internet kan man hamna hos ett fyrtiotal olika nyandliga “kliniker“ i Sverige, som erbjuder en mängd fantasifulla terapier och terapeututbildningar, allt man kan tänka sig. Även en kort utbildningskurs leder ofta fram till en titel, som skall låta förtroendeingivande, t ex certifierad, licensierad eller diplomerad coach eller terapeut av något slag. Kurserna är inte billiga.

Om man som exempel söker på livskris eller sorgearbete med Google, kommer man till ett nätverk av olika företag med kursledare utan egentlig adekvat utbildning men som titulerar sig “certifierade ledare i sorgbearbetning“ utbildade på Svenska Institutet för Sorgbearbetning. Även länkar till seriösa rörelser leder en så småningom dit.

Somliga företag som ger kurser hävdar att de har stor omslutning och kontakter inom sjukvården eller universitetsvärlden och att de anlitas av landstingen. Försäkringskassan lär ha betalat för nyandlig terapiutbildning. Ofta gäller det stora dyra kurser, och det finns exempel där kurser i nivå med astrologispalter betalats med offentliga medel. De anställda som skickats dit har inte kunnat neka att gå kursen. Myndigheterna borde fråga sig om skattemedel verkligen skall användas till att skicka personalen till nyandliga kurser.

Den efterföljande diskussionen kom att handla främst om vårdproblemet och dess relation till ev manipulation som patienten varit utsatt för. Man måste försöka vinna ledarnas acceptans för en diskussion om den egna rörelsen. Inom vården borde man kunna ställa frågor som: dricker du? slår din man dig? är du med i en religiös rörelse? nyttjar du alternativmedicin? osv.

Vid den psykiatriska bedömningen behöver man fråga sig om sektens ledare visar omsorg om medlemmarna och ifall de kan hantera psykiatriska frågor psykiatriskt. Man måste se till manipulationen, men hur skall man bedöma de religiösa förhållandena? Hur skall man trygga säkerhet och sekretess kring patienten? Läkarna behöver reflektera över hur de undviker att själva låta sig suggereras.

Politiker vill helst inte “ta“ i sådana här frågor, varken på nationell nivå eller i landstingen. Inte så få riksdagsmän tror på alternativ medicin, vilket är ett av hindren för att det skall hända något.

Seminariet avslutades med att deltagarna enades om att man måste få igång en diskussion i både regering och riksdag.

Under 2008 hade Barbro Westerholm förberett en ny motion. Under den allmänna motionstiden i september-oktober 2008 lämnade hon tillsammans med Liselott Hagberg och Lars Tysklind in en ny motion 2008/09:So230 till Riksdagen.

I motionen begär hon ”Skydd och hjälp till barn och vuxna som utsatts för manipulativt ledarskap (sekter)”. Hon efterlyser och föreslår i motionen:

  1. En utredning för att klarlägga situationen för barn och ungdomar som växer upp i rörelser med manipulativt ledarskap
  2. Inrättande av ett kunskaps- och forskningscentrum inom psykiatrin med samlad kompetens för personer som lämnat manipulativa rörelser
  3. En utredning om hur arbetet kan organiseras för att förebygga att människor tar skada i manipulativa rörelser och hur man kan hjälpa dem som redan skadats

I motionen ges en detaljerad jämförelse med vad som hittills gjorts i t ex Tyskland, Belgien, Frankrike, Norge, Storbritannien och Österrike, som visar på behovet av en enhet med uppgift att arbeta med frågor som rör manipulativa rörelser.

Läs hela motionen

Åter till startsidan                                          Tillbaka   

TERAPIFONDEN

FRI:s Terapifond har skapats för att bidra ekonomiskt till avhoppares eller uteslutnas rehabilitering.

VILL DU BLI ETT
STÖD?

BEHÖVER DU HJÄLP?

FECRIS

Läs om den europeiska organisationen för information och forskning om sekter. FECRIS har status som rådgivande organ och remissinstans i Europarådet och i FN:s ECOSOC

Se här!

Bild på "Manipulering pågår

Boken där 16 före detta sektmedlemmar berättar om sin tid i olika destruktiva rörelser.

Läs mer