Startsida Webbkarta Om FRI Vad är en sekt? Om olika rörelser    Kontakt/Hjälp


        Nyheter
UPPROP
Europarådets kritik
Om mardrömmar
Ny litteratur
2015 års utmärkelse

Se även Media


    Ständigt aktuellt
Se upp!
Råd till anhöriga
Yttrandefrihet
Tankefrihet
Hjälpkällan
Norsk rapport del 1
Norsk rapport del 2
Film om sekter
Globalt
Sektsjälvmord - kan det  hända här?
Sektpositiva akademiker
Oseriös utbildning
 och behandling

Notiser



      Samhället

Riksdagsmotioner
SOU 1998:113
Terrordåd
Samhällets agerande
Barn i sekter
Children in cults
Ny skollag 1 aug 2010
Friskolor
Skolhälsovård
SEKTSJUKA



    Mer information
Debatter/Konferenser
Utbildning/Föreläsningar
Litteratur

Bra länkar



      
 Media/Arkiv

Media 2014
Media 2013

Media 2012
Media 2011
Media 2010
Media 2009
Media 2008
Media 2007
Media 2006

Arkiv

 


KINGDOM CENTER I HÖÖR  

Kristet Center Syd (KCS) i Vägasked har bytt namn till Kingdom Center. Församlingen ligger teologiskt nära trosrörelsen där Livets Ord är tongivande.

Pastor Christer Segerliv driver med endast fem anställda ett cowboy-inspirerat vildmarKCSenter kallat Lone Star Konferenscenter. Många fler arbetar oavlönat i eventföretaget som uppges ha 10.000 besökare om året. Skolverket har redan 2002 hårt kritiserat Segerskolan som församlingen driver, men efter överklaganden fortsätter den år efter år.

Efter att teveprogrammet Existens' första dokumentär om rörelsen sändes 2008 har Dagen intervjuat pastor Segerliv, en avhoppare kallad Sabine och två personer som ger stöd åt avhopparna. Sabine gick med i KCS 1991 och lämnade fem år senare. Hon känner folk som nyligen lämnat församligen. Samma manipulativa ledarskap, oavlönade arbete och psykiska övergrepp gäller fortfarande. "De borde inte kalla sig för en kristen församling" säger själavårdaren Fader Laurentius. Lennarth Nilsson från Slottshagskyrkan i Helsingborg talar om kvalificerad vuxenmobbning med andliga förtecken. Båda har fått höra om splittrade familjer demonutdrivningar, och självmordsförsök.
Källor: TV2 19/8, Dagen 20-22/8, SvD 20/8 2008

I slutet av TV2:s första dokumentär om KCS i programmet Existens utlovades en fortsättning med anledning av att fler avhoppare hade hört av sig och ville berätta. Här återges några av deras vittnesmål, reporterns förnyade kontakt med pastor Segerliv samt uttalanden från några personer som har studerat rörelsen.

Stefan som varit med från början säger: "Man plockar fram alla svaga punkter. Försöker göra ner en person. Man blir utskälld inför församlingen. Men det är bara toppen av ett isberg. Allt är på pastorns villkor. När han säger att 'allt är kul', är det han som tycker att det är kul. Det har väl blivit något bättre nu, men sättet de jobbar på har inte förändrats.

Britt som lämnat något år tidigare: "Fortfarande använder man demonutdrivning. Det blir en masspsykos - dom som var med kände sig tvungna att bevisa att dom lyckats, därför blev det mer och mer intensivt." Pastorn motiverade demonutdrivningen med att Britt tog auktoritet från församlingen, "så då kunde man binda demonerna så dom försvann." Britt förlorade sin identitet och hade inte längre några egna tankar eller vilja.

Reportern frågar pastorn om demonutdrivningen. Han svarar: "Det var på 90-talet, men nu gör man det i mindre omfattning." Men reportern ger sig inte: "En avhoppare talade med någon för några veckor sedan som sa tvärtom, "de håller på för fullt fortfarande". Svar: "Man har i stort sett slutat nu." När pastorn blir uppringd i Texas, där reportern söker honom, blir svaret igen: "Nej, det är inte längre centralt. Vi fokuserar inte längre på demonutdrivning." Då frågar reportern: "Varför slutade ni med demonutdrivning?" Nu får pastorn svårt att svara, han tystnar, stakar sig, försöker igen, men till sist säger han: " Det vet jag inte." Sen efter mycket hackande: "Vi fokuserar i stället på det positiva nu."

Britt fortsätter: "Den enda plats där jag fick vara i fred var i min bil, så ibland tog jag bilen och for iväg. Ibland tryckte jag gasen i botten och vaknade inte upp förrän jag var i Växjö. Jag var desperat. Men kom tillbaka - för jag var rädd att något skulle hända, att dom skulle ha rätt. Det var mycket skräck i att lämna. Det händer något farligt om man lämnar, ett barn kan dö".

Reportern frågar hur man gör för att komma ur? Britt: "Det är inte lätt, man har så mycket skam, man behöver någon att prata med. Våga börja tänka. Om man har blivit så dålig som jag blev behöver man lotsas sakta men säkert in i ett vanligt liv. Man måste börja förstå att man kan få nya vänner, ett nytt liv."

Reportern har bestämt träff med Anders Lundberg, religionssociolog, som säger: "Jag tror att dom som nu är kvar nog är den grupp som pastorn hade med sig från början, de som var ungdomsledare. De har aldrig haft något annat vuxenliv, så hur skall man kunna klara av samhället utanför?"

I programmet medverkar även Helena Löfgren, beteendevetare och specialist inom påverkan, manipulation och etiskt ledarskap. Helena har redan varit i kontakt med denna rörelse och ser tydliga tecken på likheter med andra rörelser med två ansikten. "Om man påstår att man slutat med demonutdrivning så kan det ju vara så, men då måste man göra upp med det gamla genom att svara på frågan: Varför höll vi på med det, varför slutar vi? Plus ge upprättelse för dem som man fått att må dåligt", säger Helena.

På reporterns fråga: "En framsida, en baksida, är det vanligt?" svarar Helena: "Ja, det är klassiskt för den här typen av rörelser. En sida som är attraktiv för att locka in människor, t ex ett kristet center, det är ju väldigt vackert, ideellt arbete med visioner. Folk söker sig inte till destruktiva sammanhang utan till visioner. Men sen börjar en process som leder till en värld av rädsla, precis som vid ett äktenskap som ser lyckligt ut utifrån men där misshandel pågår.

Reportern har bett pastorn kommentera att rörelsen kallas sekt. "Det stämmer ju inte," säger pastorn. "Det är ju en grupp som drar sig från samhället. Vi drar ju hit folk i stället. Och det är bara att komma och gå som man vill." Men avhopparna har en helt annan bild om hur fritt det var.

Detta är också gemensamt för den här typen av rörelser, säger Helena. Du kan välja att hoppa från tredje våningen eller ner i en grop med farliga ormar. Har man skapat en bild av att världen utanför är livsfarlig så lever Du i ett mentalt fängelse. Visst kan Du gå, men det är inte så fritt som det ser ut.

Reportern frågar Helena: "Hur kommer det sig att avhoppare är väldigt rädda och vill vara anonyma. Varför det?"

Helena: "Det beror delvis på fördomar som samhället skapat - att det är en enorm skam att vara avhoppare. Men det är också rörelsen som skapat rädslor - rädsla för att allt ska besannas som de sagt - Du får inga vänner, Du kan inte få ett jobb, all rädsla baseras på de erfarenheter man gjort i rörelsen."

I det anonyma brevet som var upptakten till reportaget varnades för att detta kan bli ett nytt Knutby.

Helena: "Det finns ju många fortsättningar som kan tänkas på detta - mord, massjälvmord och andra spektakulära lösningar. Men det är lika tragiskt med de enstaka självmord och försök till självmord som förekommer. Det skulle vara intressant att se statistik på självmord och självmordsförsök i Sverige med kopplingar till sådana här företeelser. Hur många är dom egentligen? Britt har ju berättat om sina försök".

Reportern tar ett nytt samtal med pastorn: Det talas om barnarbete. Pastorn svarar att det förekom på gymnasieskolan och han medger att dom gjorde ett övertramp någon gång. Och vad säger pastorn om jämförelsen med Knutby?

Pastorn blir upprörd: "Jag har gjort många misstag, men att komma med sådana här uttalanden är oerhört kränkande", säger han.

Vid ett besök hos Socialtjänsten i Höör, möter reportern Christer Lidheimer, Barn- och utbildningschef för Höör. Reportern tycker det är märkligt hur samhället och människorna runt omkring förhåller sig till en grupp människor som väljer att leva så här. Lidheimer säger bl a: "Även om barnen går i friskola så är det ett ansvar som kommunen har för deras miljö och undervisningen." På reporterns fråga vad som krävs för att man ska gå in och granska svarar han: "Det krävs en anmälan (Socialtjänstlagen 14 kap, 1 §) - Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter... är skyldiga att genast anmäla till Socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att Socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd."

Reportern har fler frågor: "Det pratas mycket om den här gruppen i samhället. Vad händer där egentligen? Vad har ni för bild av det?"

Cecilia Grefve, socialchef Höör tycker att det är fel att fråga socialtjänsten om det!! Socialtjänsten har inget tillsynsansvar. "Men blir Du inte orolig om det verkar som barnen skulle kunna fara illa? För är det så har ju Socialtjänsten skyldighet att utreda det." På det svarar Grefve: "Föräldrarna har ju satt barnen i skola där och det är ju föräldrarna som har ansvaret. Men om vi skulle få en anmälan, så är det självklart att vi utreder."

"Det är ju känt att i sådana här rörelser så anmäler man ju sig inte själv, då undrar jag vem som står på barnens sida?" fortsätter reportern. Socialchefen: "Men på något sätt så måste vi ha en signal någonstans ifrån för att göra någonting."

FRI tycker att socialchefens svar är oroväckande. Gäller inte socialtjänstlagen socialchefer? Berör inte socialtjänstens verksamhet barn och ungdom? Om så inte är fallet, ingår inte socialtjänsten i begreppet "andra myndigheter"?

Reportern har ett sista samtal med pastor Segerliv: "Efter det här programmet har Du bett folk om ursäkt. Vad är det som hänt?" Segerlivs svar: "När Du ringde mig i Texas och berättade om vår behandling av människor. Det var nyttigt för mig. Jag såg ju att vi hade kanske behandlat människor fel. Jag gick igenom en riktigt bra process och blev berörd av att vi gjort fel och så... "

Vi tackar Existens för den insatsen

Reporter: Anna Lindman Barsk
Sabine, Stefan och Britt heter något annat.

Läs mer

Åter till startsidan                                            Tillbaka
 

 

TERAPIFONDEN

FRI:s Terapifond har skapats för att bidra ekonomiskt till avhoppares eller uteslutnas rehabilitering.

VILL DU BLI ETT
STÖD?

BEHÖVER DU HJÄLP?

FECRIS

Läs om den europeiska organisationen för information och forskning om sekter. FECRIS har status som rådgivande organ och remissinstans i Europarådet och i FN:s ECOSOC

Se här!

Bild på "Manipulering pågår

Boken där 16 före detta sektmedlemmar berättar om sin tid i olika destruktiva rörelser.

Läs mer