Startsida Webbkarta Om FRI Vad är en sekt? Om olika rörelser    Kontakt/Hjälp


        Nyheter
UPPROP
Europarådets kritik
Om mardrömmar
Ny litteratur
2015 års utmärkelse

Se även Media


    Ständigt aktuellt
Se upp!
Råd till anhöriga
Yttrandefrihet
Tankefrihet
Hjälpkällan
Norsk rapport del 1
Norsk rapport del 2
Film om sekter
Globalt
Sektsjälvmord - kan det  hända här?
Sektpositiva akademiker
Oseriös utbildning
 och behandling

Notiser



      Samhället

Riksdagsmotioner
SOU 1998:113
Terrordåd
Samhällets agerande
Barn i sekter
Children in cults
Ny skollag 1 aug 2010
Friskolor
Skolhälsovård
SEKTSJUKA



    Mer information
Debatter/Konferenser
Utbildning/Föreläsningar
Litteratur

Bra länkar



      
 Media/Arkiv

Media 2014
Media 2013

Media 2012
Media 2011
Media 2010
Media 2009
Media 2008
Media 2007
Media 2006

Arkiv

 


SEKTER  

I Socionomen nr 8/2006 presenterar Kenneth Westberg under rubriken "Sekter" tre insiktsfulla och välskrivna artiklar. Han har intervjuat en professor som dessutom är psykolog, en socialsekreterare och en beteendevetare. De anser alla att mer forskning och utbildning behövs, liksom en institution där kunskapen om slutna grupper samlas.

Socialtjänsten måste agera när barn far illa men på ett ansvarsfullt sätt. Man får inte vara rädd för att undersöka förhållandena i slutna grupper, säger Valerie De Marinis, professor i religionspsykologi och kulturell psykologi vid Uppsala universitet samt psykolog och psykoterapeut.

Samhället har ett ansvar för hur människorna mår i slutna grupper, anser De Marinis. Idag finns ett tvärvetenskapligt samarbete runt missbruksproblem. Även här skulle behövas ett tvärvetenskapligt samarbete mellan socialtjänstpersonal, forskare och företrädare för trossamfund. Myter och fördomar kan leda till felaktiga beslut, t ex att människor som engagerat sig i en sekt har psykiska problem redan från början eller att själva förekomsten av ett andligt behov är ett bevis på psykiska problem. En viktig dimension som ofta glöms bort i Sverige är den andliga, anser hon. Personer som lämnar en sluten andlig grupp kan behöva hjälp att finna en annan gudsbild än den man fick i sekten. Men det finns ingen enkel lösning som passar alla.

Socialtjänsten behöver kunskap om slutna grupper. Det är ofta svårt att nå fram till en familj där barnen tros fara illa i en sluten andlig grupp. Ofta måste familjen få godkänt från ledningen i den slutna gruppen innan socialförvaltningen kan träffa familjen. Det ger från början en konstig dialog innan krångel med tider och annat motstånd lägger hinder i vägen för kontakt. Detta berättar Elisabeth S Cedering på familjehemsenheten i Uppsala. Är det en allvarligare anmälan tar socialtjänsten referenser i familjens omgivning och då blir motståndet från gruppen hårdare. Hon och hennes chefer har blivit uppringda och uppmanade att lägga ner utredningar. Vid ett tillfälle hotades hennes familj t o m. Utredningar har också lagts ned men då kan skälet vara att man i det längsta vill undvika starka tvångsåtgärder. Tonåringar som lämnar sin grupp utan föräldrarna går det ofta inte särskilt bra för, enligt Elisabeth. De utsätter sig för en kraftig kulturkrock med isolering och kanske missbruk som följd. Socialtjänsten är dåligt rustad för att ta hand om dessa ärenden. Utbildning och kontaktfamiljer behövs, liksom ett mer neutralt ställe än FRI att söka kunskap på, anser Elisabeth Cedering.

Det handlar om manipulation, inte religion!, säger Helena Löfgren, specialiserad beteendevetare, i den tredje intervjun. Hon är själv avhoppare från Unification Church / Familjefederationen (Moon) och välkänd inte minst från TV-bevakningen av Knutby-rättegångarna, där Helena deltog som expert. "I Moon-rörelsen trodde vi att om du odlade kritiska tankar kom djävulen in i dig, tanken att det är fel på högsta ledarna som är närmast Gud kunde bara komma från djävulen. Släppte du in djävulen kunde du inte kämpa emot utan blev besatt vilket innebar slutet på ditt eviga liv." Dessa idéer är så främmande för folk i allmänhet att många avhoppare känner skam över att ha haft dessa föreställningar. Den som berättar att han varit med i en manipulativ grupp riskerar att bli idiotstämplad. Helena ger också många konkreta exempel på svårigheter som skolbarn med sektbakgrund kan råka ut för liksom vilka missförstånd som kan uppstå. Helena efterlyser, likt de övriga intervjuade, samarbete mellan olika institutioner så att det finns en strategi att använda sig av på socialtjänsten innan svåra beslut måste fattas. Det bästa vore en oberoende offentlig kunskapsinstans.


Åter till startsidan                                             Tillbaka

TERAPIFONDEN

FRI:s Terapifond har skapats för att bidra ekonomiskt till avhoppares eller uteslutnas rehabilitering.

VILL DU BLI ETT
STÖD?

BEHÖVER DU HJÄLP?

FECRIS

Läs om den europeiska organisationen för information och forskning om sekter. FECRIS har status som rådgivande organ och remissinstans i Europarådet och i FN:s ECOSOC

Se här!

Bild på "Manipulering pågår

Boken där 16 före detta sektmedlemmar berättar om sin tid i olika destruktiva rörelser.

Läs mer