Startsida Webbkarta Om FRI Vad är en sekt? Om olika rörelser    Kontakt/Hjälp


        Nyheter
UPPROP
Europarådets kritik
Om mardrömmar
Ny litteratur
2015 års utmärkelse

Se även Media


    Ständigt aktuellt
Se upp!
Råd till anhöriga
Yttrandefrihet
Tankefrihet
Hjälpkällan
Norsk rapport del 1
Norsk rapport del 2
Film om sekter
Globalt
Sektsjälvmord - kan det  hända här?
Sektpositiva akademiker
Oseriös utbildning
 och behandling

Notiser



      Samhället

Riksdagsmotioner
SOU 1998:113
Terrordåd
Samhällets agerande
Barn i sekter
Children in cults
Ny skollag 1 aug 2010
Friskolor
Skolhälsovård
SEKTSJUKA



    Mer information
Debatter/Konferenser
Utbildning/Föreläsningar
Litteratur

Bra länkar



      
 Media/Arkiv

Media 2014
Media 2013

Media 2012
Media 2011
Media 2010
Media 2009
Media 2008
Media 2007
Media 2006

Arkiv

 


POLISER EFTERLYSER KUNSKAP OM SEKTER  

Polisen har en viktig roll när barn far illa. Charlotte Esséns bok Sektbarn gav Polistidningen anledning att sprida kunskap om de gömda och glömda barnen bakom en ofta fläckfri fasad.

I artikeln får två avhoppare, ”Sandra” och ”Marina” (som i verkligheten heter något annat) berätta om hur de lämnade sektlivet i Hare Krishna respektive Knutby efter år av kränkningar och tvångstankar. Kvinnorna anser att samhället ska agera hårdare mot sekterna. Erfarna poliser kommenterar.

Ungefär 20.000 barn i Sverige beräknas växa upp i någon sekt där de både misshandlas och negligeras. Sandra föddes in i sekten. Under barndomen bodde hon i ett Hare Krishna-kollektiv. Hon och hennes lillasyster hade bara knapphändig kontakt med sina föräldrar under uppväxten. Systrarna visste sällan var mamma och pappa höll hus. De vuxna brydde sig inte om ifall barnen fick mat eller hade varma kläder på vintern. Som en följd av det dras Sandra än idag med ständiga urinvägsinfektioner. Skolbarnen blev ofta sparkade och misshandlade av lärare på kollektivet.

Fick skadestånd av Hare Krishna

Sandra har tillsammans med en stor grupp avhoppade medlemmar fått skadestånd från Hare Krishna i USA där hon bodde en tid. De stämde sekten och fick rätt. I USA har Hare Krishna erkänt misshandel, kränkning och utnyttjande av person.*

Myndigheterna blundar

Sandra tycker att polis och andra myndigheter är lättlurade och rädda för att konfrontera sekter. Det krävs att man anstränger sig för att sätta sig in i hur en sekt är uppbyggd och fungerar. Men i stället vänder man blicken till de glättiga söndagsfesterna och festivalerna, en roligare sida av Hare Krishna.

Ulf Oscarsson är poliskommissarie och var närpolischef i Järna under åren 1995-2000. Då kom det ofta tips från skola och allmänhet att barnen i Hare Krishna for illa. Det gjordes några försök till samarbete mellan de sociala myndigheterna och polisen men det ledde aldrig någon vart, säger Ulf Oscarsson. — Med utgångspunkt från allt vi hörde om Hare Krishna tycker jag att socialen borde ryckt ut. Jag tror att socialtjänsten skyllde på sekretessen och deras integritet, säger han.

Sandra tror att sekterna blir ännu mer slutna om inte myndigheterna tvingar sig in i sektens liv. — När barn isoleras och inte får komma ut och bli en del av samhället är det en signal. Det borde även ringa varningsklockor när föräldrar säger att de vill skydda barnet mot det farliga samhället, säger Sandra.

På utsidan kan man inte se att Sandra har tagit någon skada. Och det är just det som gör sekter så förrädiska, enligt Oscarsson. Allt verkar så normalt på ytan. Man kan inte alltid föreställa sig vad som pågår.

Ulf Oscarsson tycker att myndigheter i Sverige måste bli mycket bättre på att samverka med varandra i frågan om sekter. Om länsstyrelse, polis, skola och sociala myndigheter gick samman och talade med en röst skulle det bli enorm skillnad.

— Vi borde utbilda poliser om sekter och sektbarn. För alla agerar ju försiktigt när de har att göra med någonting som de inte behärskar. Då blir man lätt omkullpratad. Och vår metod inom polisen bygger alltid på kunskap. Har vi inte kunskap kan vi inte agera, säger Ulf Oscarsson.

Kommer en tonåring och säger att ”jag har vuxit upp i en sekt, hjälp mig”, så finns ingen hjälp. Samhället har oftast en behandlingsplan för så mycket annat, t ex om en kvinna blivit misshandlad, om någon är psykiskt sjuk eller missbrukar. Men för sektbarn finns inget.

— För oss som lämnar en sekt, säger Sandra, är det som att komma till ett främmande land, med en annan kultur när vi kommer ut i samhället. I bagaget bär vi med oss skuld, dåligt samvete och tankar om synd. Vi har hela livet blivit matade med att om vi lämnar sekten kommer något hemskt att hända. Vi måste få hjälp.

Men samtidigt vittnar polis och andra myndigheter om svårigheten att få avhoppade sektmedlemmar att stå fast vid sin berättelse om misshandel och övergrepp. Sandra säger att det beror på att det inte presenteras något skyddsnät.

*Boken Monkey on a stick av John Hubner och Lindsey Gruson handlar om domar mot Hare Krishna i USA för vapen- och droghandel, övergrepp och mord.


Vi borde utbilda poliser om sekter och sektbarn

Så säger Kenneth Ågren som jobbar som kriminalkommissarie i Uppsala. Under tiden för mordutredningen i Knutby 2004 var han den som ledde spanings- och utredningsarbetet kring mordet och mordförsöket. Han har träffat Marina - en annan drabbad kvinna - och hennes barn flera gånger. Och i hennes fall har polisen varit framgångsrik anser han. Barnförhörsledarna i Uppsala fick Marinas son att berätta om pappans misshandel av honom och det ledde till åtal. Men pappan friades från misstankarna.
(Varför friades Marinas make från åtalet om misshandel?)

Marina vet hur det är att leva i en manipulativ sekt. Hon sökte intensivt efter Gud och gick med i Knutby-sekten när hon var 28 år. Men det blev en svår tid för henne. Redan från början upplevdes hon som trotsig, i synnerhet av Åsa Waldau, känd som Kristi Brud. Marina fick veta att hon var besatt av demoner och det var orsaken till att hon var så besvärlig.

Varför lämnade hon då inte Knutby på en gång. Marina försöker förklara hur rädd hon var att Åsa hade rätt! Hon kanske var besatt av demoner, hon kanske skulle dö om hon lämnade Knutby. Så hon stannade fast hon innerst inne inte ville. Men när hennes man en kväll tog strupgrepp på henne och tryckte ner henne i sängen fick hon nog. Hon tog sig till Göteborg med sina barn. Där tog hon kontakt med polisens brottsofferenhet och en kvinnojour. Men när hennes son fick 40-graders feber tog hon det som ett tecken från Gud på att han straffade henne för att hon syndat och valde att åka tillbaka till Knutby. Men snart lämnade hon Knutby för gott. Så småningom hade det gått upp för henne att det var en sekt hon hamnat i. 2008 fick hon enskild vårdnad om barnen.

Fortsatta misstankar om att barn far illa

För ett par år sedan påbörjades en brottsutredning i Knutby som gällde barnaga och barnmisshandel. Tipsen kom till polisen från främst lärare och handlade om att barnen från Knutby betedde sig konstigt i skolduscharna. Både flickor och pojkar hade ett mycket sexuellt beteende i duschen. Polisen besökte församlingen en kväll och samlade ihop tolv personer som skulle höras men fick inte fram något. Och ingen av tipsarna ville längre stå för vad de sagt. Det var oerhört frustrerande, säger Kenneth Ågren, som tror att det fortfarande finns barn som far illa i Knutby.

Genom åren har det framförts en hel del misstankar mot sekten i Knutby säger han. Tipsen har handlat om eventuella sexuella övergrepp mot barn och även misshandel mellan par. Han tror att den skrala utdelningen i form av åtal delvis beror på en generell okunskap om sekter bland polis och sociala myndigheter.

Det jag kan om sekter har jag lärt mig genom Knutby och det jag läst mig till, säger kommissarie Ågren. Han tror att en del sektavhoppare tyvärr har rätt när de hävdar att myndigheter tycker det är olustigt och besvärligt att gräva i sektproblematiken. Det är lättare att blunda och inte låtsas om att problemen finns.

Kenneth Ågren tror att det måste till ett helt nytt system i Sverige angående sekter. För det första borde polisstuderande få undervisning om sekter och deras livsstil. Och en viktig aspekt, säger Ågren, är att avhoppade sektmedlemmar borde ingå i personskyddspaketet [skyddad identitet t ex för misshandlade kvinnor]. I Stockholm, Göteborg och Malmö finns särskilda enheter där man kan erbjuda skydd för bland annat målsäganden och vittnen. Kenneth Ågren tror att det beror på ovana från polisen att avhoppade sektmedlemmar inte ingår i det paketet, för det borde de verkligen göra. Man har inte tänkt i de banorna tidigare, säger han.


Vad skulle kunna göras bättre med hjälp av polisen?

— Utbilda poliser redan på Polishögskolan om
religiösa samfund.
— Låt avhoppare ingå i personskyddsprogrammet
— Arbeta upp en behandlings- och rehabiliteringsplan
för avhoppare
— Låt polisen göra tätare kontroller av församlingarna
— Förhör barn utan närvaro av föräldrar
— Ha tätare samarbete mellan polis och sociala
myndigheter.

Källa: Polistidningen nr 6/08

Åter till startsidan                                            Tillbaka

TERAPIFONDEN

FRI:s Terapifond har skapats för att bidra ekonomiskt till avhoppares eller uteslutnas rehabilitering.

VILL DU BLI ETT
STÖD?

BEHÖVER DU HJÄLP?

FECRIS

Läs om den europeiska organisationen för information och forskning om sekter. FECRIS har status som rådgivande organ och remissinstans i Europarådet och i FN:s ECOSOC

Se här!

Bild på "Manipulering pågår

Boken där 16 före detta sektmedlemmar berättar om sin tid i olika destruktiva rörelser.

Läs mer