Startsida Webbkarta Om FRI Vad är en sekt? Om olika rörelser    Kontakt/Hjälp


        Nyheter
UPPROP
Europarådets kritik
Om mardrömmar
Ny litteratur
2015 års utmärkelse

Se även Media


    Ständigt aktuellt
Se upp!
Råd till anhöriga
Yttrandefrihet
Tankefrihet
Hjälpkällan
Norsk rapport del 1
Norsk rapport del 2
Film om sekter
Globalt
Sektsjälvmord - kan det  hända här?
Sektpositiva akademiker
Oseriös utbildning
 och behandling

Notiser



      Samhället

Riksdagsmotioner
SOU 1998:113
Terrordåd
Samhällets agerande
Barn i sekter
Children in cults
Ny skollag 1 aug 2010
Friskolor
Skolhälsovård
SEKTSJUKA



    Mer information
Debatter/Konferenser
Utbildning/Föreläsningar
Litteratur

Bra länkar



      
 Media/Arkiv

Media 2014
Media 2013

Media 2012
Media 2011
Media 2010
Media 2009
Media 2008
Media 2007
Media 2006

Arkiv

 


ARKEN  

Stiftelsen Arken Bibelundervisning i Kungsängen, Stockholm, bildades i augusti 1985. Styrelsen bestod då av Gunnar och Linda Bergling, en kassör och en suppleant. Gunnar Bergling hade tidigare varit präst i Svenska Kyrkan i Kungsängen.

Kring Gunnar Bergling hade redan på 70-talet en liten grupp kristna samlats, som ofta träffades hemma hos varandra, och familjerna blev goda vänner. Stämningen och sammanhållningen var otvungen och familjär. Stämningen förändrades dock successivt så snart Robert Ek kom till Kungsängen som präst. (Han blev senare andrepastor i Livets Ord.) Gunnar Bergling hade tidigare varit kritisk mot Eks förkärlek för Kenneth Hagins tolkning av bibeln, men smittades av Eks entusiasm och stöttade familjen Ek när de reste till Tulsa i USA för att studera för Hagin (liksom Ulf Ekman hade gjort i början på 80-talet). Även Gunnar reste till USA, där han träffade Linda Graaf, lärare i själavård vid Livets Ord, som sedan blev hans hustru.

Gunnar slutade som präst och gruppen hyrde en skollokal för att där ha sina gudstjänster. Mycket snart kom en tid då Arken, som man nu kallade sig, blev en kopia av Livets Ord i Uppsala med lovsång, bibeltolkning på ett nytt sätt och ”häftiga” predikningar. Man lärde sig tala i tungor för att få ”uppenbarelsekunskap” och ”andlig klarsyn”. Linda predikade att den som var stark i sin tro skulle Gud belöna hundrafalt. Man hade storslagna visioner, vilket till sist blev ekonomisk katastrof för många.

Ganska snart kom också varningssignaler. Men det skapades skäl att inte lyssna till dem. Dels hade Gunnar Bergling fått ett oerhört förtroende bland sina medlemmar, dels innehöll den nya förkunnelsen vikten av att aldrig släppa in några tvivel och aldrig tala negativt och kritiskt. Den som tvivlade hade släppt in djävulen och det ville ju ingen erkänna sig ha gjort! Tungotalet och memorering av bibelordet blev ett sätt att få bort tvivel och negativa tankar.

Den ursprungliga gruppen tyckte det var stort och inspirerande att arbeta med Linda, men den personliga relationen med varandra upphörde snart helt och ersattes av konferenser och senare med bibelskola och ”helandecenter”. Linda ordnade kurser i själavård och förbön, att ”se i anden”, träning i att ”uppfatta Helige Andens tilltal”, och i att driva ut ”demoner”.

Verksamheten utökades med bokförlag och fler konferenser - Arken blomstrade. Samtidigt mådde fler och fler dåligt och lämnade rörelsen. Inte minst barnen försummades - Arken lärde ut att om medlemmarna tjänade Gud skulle Han ta hand om barnen.

De medlemmar som till sist ”vaknade upp” såg då något helt annat framför sig. De såg de ”troende” omkring sig som opersonliga, fanatiska robotar och upplevde predikningarna som hotfulla och kontrollerande. De kände att den ”själavård” de bedrev var oansvarig och kanske t o m farlig. Att det inte var Gud man lydde utan pastorn. Att man successivt fråntagits sin kristna tro och egen vilja och bytt ut den mot att följa pastorernas vilja. Man vaknade till en verklighet utan sitt språk, utan identitet, utan beslutsförmåga och äkta känslor.

En hel del som lämnade Arken måste ta sig tillbaka till verkligheten via psyket. De flesta hade också raserat sin ekonomi genom alla pengar de avstått till Arken och till att köpa vackra kläder för att på Lindas uppmaning visa att man hade framgång!

För de flesta var det en lång väg tillbaka till verkligheten efter åratal av manipulation.

Arken 2011

 


Det kom ett brev...

Bästa Församlingspastorer Linda och Gunnar,

Under två år levde och studerade jag på Arken. Som för de flesta, innebär det att inte bara ha brutit upp från hem, familj och jobb, utan ofta för att därefter leva i fattigdom och ensamhet i ett hyrt rum. ”Hundratals unga människor lämnade allt, familj, utbildning, karriär, hela det materialistiska livet för att följa Jesus. Vi var idealistiska, förväntansfulla och övertygade ...” Precis detta citat av Linda hittade jag på Arkens hemsida - det är ju lite intressant. Ja, Linda vet ju hur det är!

Så var det också för mig. Jag sade upp mitt bra betalda jobb, min fina lägenhet, reste ifrån hela mitt nätverk av familj och vänner för att ”kasta mig på Gud” - för att gå på upprättelselinjen på bibelskolan JHU (Jesus Helar och Upprättar), då jag såg det som sista utväg för att bli helad.

Jag kom till Arken i en lånad husvagn, bodde på parkeringen utanför Arken i någon månad med mitt barn Felicia, utan ens en möjlighet att gå på toa på Arken efter stängningsdags. Det var en jättetuff tid. Men jag var övertygad om att det var Guds vilja med mitt liv och det rätta att göra – trodde att det jag tog ifrån Felicia genom att resa hemifrån skulle hon få åter när hennes mamma blev helad.

Bibelskolan började, och undervisning och förbön sattes igång. När jag ser tillbaka, ser jag bara en svart dimma av smärta, gråt och ensamhet som bredde ut sig runt mig. Jag tog all undervisning till mig, gick på varje förbönsstund som erbjöds, helandemöten, konferenser, lovsång och flödesbön. Och jag grät floder!

När jag lämnade Felicia med bussen till skolan, och hämtade henne med bussen på eftermiddagen, var jag totalt utmattad och slut av alla känslor och smärta som jag genomlevde på Arken. Men jag trodde det var bra trots att jag kände det motsatta! Vi fick ju lära oss att känslorna ljuger, fick lära oss att smärtan känns när den ska ut och släpper för gott. Och jag trodde för varje gång jag fick gå igenom en sån stund, att nu var jag närmare helandet! Det är otroligt, tycker jag nu, vad man som människa accepterar att tro även om man erfarar det motsatta inombords.

Jag upplevde faktiskt också stunder av extas, då jag jublade av mig själv, inte bara för att vi blev beordrade att resa oss och jubla inför Herren. Stunder jag kände att jag VAR en segrare och att helandet hade börjat. Stunder då jag upplevde mirakler och kände mig totalt lycklig. Men det var så jobbigt att hela tiden växla mellan dessa två extremer! Från extas tillbaka till djupaste förtvivlan och mörker. Omsluten av antingen demoner eller änglar – det fanns liksom inget mellanting! Jag upplevde ren exorcism under många förbönsstunder, hörde förebedjarna befalla både demoner och ondska som skulle bo inom mig, att lämna mig. Om man upplever det gång på gång – ja, då måste det ju betyda att djävulen inte lyssnade – alltså bodde han och hans demoner fortfarande inom mig.

Jag hade ångest för att jag inte skulle klara att behålla min lägenhet och hamna på gatan med min dotter. Varje månadsslut var fylld av förtvivlan och desperation över hur jag skulle kunna betala hyran. Ständigt gick jag med oro i magen för hur jag skulle få ihop pengar till nästa dags mat. Samtidigt satt jag på konferenser, möten och undervisning som berättade för mig att Gud var överflödets Gud, han gav tillbaka många gånger mer än vad vi försakat, om vi bara gav av hjärtat till honom! ”Gud vill bara låna pengar av dig! Sen får du 100-falt tillbaks!” Då fick min ångest vila en stund, och jag gav glad mina sista slantar i kollekt och skrev löfteslappar på nya summor jag ville ge den här underbara Guden.

Min vardag skilde sig så grymt från de här mötena med trygghet i Gud – och varje dag blev jag uppmanad att ge mer, tro mer, kasta mig mer på Gud. Berättelsen om mannan från himlen gav mig tröst, men ingen trygghet. Det var precis så jag levde. Dag efter dag, månad efter månad.

Jag prisade Gud när en tjej från bibelskolan kom med två rullar toapapper till mig när vårt var slut. Bönhörelse! Jag prisade Gud då en bekant satte in 500 kr på mitt konto så min dotter kunde fira nationaldagen som hon brukade. Trots att 90% av min vardag var fylld med fattigdom, ångest och gråt – så prisade jag Gud för de här smulorna som jag då tyckte var mirakulösa. När jag läser på Arkens hemsida citatet från bibeln ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig...” kan jag undra om detta inte gäller för människor på Arken som hungrar och är hemlösa?

Vi fick lära oss mycket om att vara tacksamma. Jag var ensam, fattig och djupt deprimerad. Men skulle jubla över Guds godhet och visa tacksamhet. Jag skulle stå upp på kommando; hoppa och jubla för att Gud var god. Prisa honom. Och jag GJORDE det! Jag VILLE vara tacksam, jag VILLE prisa Gud, jag VILLE vara den av de 10 som kom tillbaka och tackade för hans mirakler! Men det var ju MÄNNISKORNA som gav mig mina mirakler och JAG som klarade av alla de här utmaningarna. Jag ville gå hela vägen! Trots att det var tufft. För Genombrottet skulle ju komma! Det var något vi alla hade lärt oss, trodde på och väntade på. Och jublade över på förhand.

Med tiden började jag undra – Arken som undervisade den här synen på Gud och givande – men jag hade aldrig tidigare sett några anställda som jobbade SÅ mycket för SÅ lite pengar. Vars barn blev hämtade sist på fritids – vars barn ständigt fick klara sig själva under sena kvällsmöten och på konferenser under otaliga helger. Var var överflödet? Hade inte Arken heller fått sitt Genombrott, trots att de hållit på i många år? Om man ska känna trädet på frukten – vad säger det då om Arken och undervisningen där? Jag såg inget överflöd och inga rikedomar där– jag såg bara fattiga människor som gav mer än de egentligen hade – hundratals människor som gav ”änkans skärv”. Igen och igen.

Jag gav tiotusentals kronor till Arken, genom tionde (både de två åren jag gick på bibelskolan, och åren efter då jag var gift och jobbade), och gåvor. Min man och jag gav Arkens medieavdelning en helt ny specialbyggd mediedator som kostade över 30 000 kr. Och varje gång jag lyssnade på ett kollekttal, gav jag mer. Jag var så lätt att övertyga!. Och sen stod jag där då...efter två års undervisning, fasta, böner och givande – ännu fattigare, fortfarande i behov av helande, men nu även förvirrad över min tro som inte stämde med verkligheten, desillusionerad och totalt utmattad.

Det skulle ta mig 5 år att komma tillbaka efter utmattningsdepressionen som följde, trots medicinering, psykiatrisk hjälp och flera års sjukskrivning. Under två års förbönsstunder, rådgivning och bearbetningssamtal på Arken hade inte en enda person rått mig att söka läkarhjälp! Att behöva medicinsk/psykiatrisk hjälp verkade inte vara en möjlighet som fanns på Arken.

Först nu efter 5 år känner jag att jag börjar resa på mig igen. Mina tankar har åter blivit mina egna, och jag har efter flera års vila kunnat hamna på jorden där jag faktisk lever, och acceptera min situation precis så som den är. Det känns underbart! Att inte behöva använda all min energi på att försöka se världen så som mina ledare säger att den ser ut. Inte krampaktigt leva ”i tro” eller i hoppet på att Genombrottet ska komma. Jag var ett lätt byte för att jag var sjuk, för att jag var så desperat och så helhjärtad. Jag känner att jag har blivit vilseledd och utnyttjad av människor som inte bara utgav sig för att vilja hjälpa mig, utan för att vara utskickade av Gud.

I stället tror jag nu att Kärleken är Gud – kärleken som vi människor kan välja att ge till varandra i mer än ord!

Jag kan inte ta tillbaka mina år jag gav, ej heller de tårar jag grät eller pinan jag genomled. Jag blev fråntagen min tid, mitt hopp om att bli helad, jag gav mina känslor, min underkastelse, mina tårar och mitt stöd, det får räcka! Inget av detta kan jag få tillbaka, men pengarna jag gav ber jag att få tillbaka. Välj om ni vill ge mig ”mitt mått fullpackat och stoppat tillbaka” som ni undervisat oss! 10-falt, 30-falt, 100-falt eller 1000-falt?

----------------------------

Åter till startsidan                                             Tillbaka

TERAPIFONDEN

FRI:s Terapifond har skapats för att bidra ekonomiskt till avhoppares eller uteslutnas rehabilitering.

VILL DU BLI ETT
STÖD?

BEHÖVER DU HJÄLP?

FECRIS

Läs om den europeiska organisationen för information och forskning om sekter. FECRIS har status som rådgivande organ och remissinstans i Europarådet och i FN:s ECOSOC

Se här!

Bild på "Manipulering pågår

Boken där 16 före detta sektmedlemmar berättar om sin tid i olika destruktiva rörelser.

Läs mer