Startsida Webbkarta Om FRI Vad är en sekt? Om olika rörelser    Kontakt/Hjälp


        Nyheter
UPPROP
Europarådets kritik
Om mardrömmar
Ny litteratur
2015 års utmärkelse

Se även Media


    Ständigt aktuellt
Se upp!
Råd till anhöriga
Yttrandefrihet
Tankefrihet
Hjälpkällan
Norsk rapport del 1
Norsk rapport del 2
Film om sekter
Globalt
Sektsjälvmord - kan det  hända här?
Sektpositiva akademiker
Oseriös utbildning
 och behandling

Notiser



      Samhället

Riksdagsmotioner
SOU 1998:113
Terrordåd
Samhällets agerande
Barn i sekter
Children in cults
Ny skollag 1 aug 2010
Friskolor
Skolhälsovård
SEKTSJUKA



    Mer information
Debatter/Konferenser
Utbildning/Föreläsningar
Litteratur

Bra länkar



      
 Media/Arkiv

Media 2014
Media 2013

Media 2012
Media 2011
Media 2010
Media 2009
Media 2008
Media 2007
Media 2006

Arkiv

 


NORSK RAPPORT  

Religiøse grupper og bruddprosesser
Del 2

"Erfaringsrapport" av Arne Tord Sveinall

Denna del är den stora behållningen av den norska rapporten ”Religiöse grupper og bruddprosesser” (Del 2 av Rapport 3/2008).

IFS
Arne Tord Sveinall anställdes 1988 vid Institutt for Sjelesorg (IFS) som instituttlektor, senare som förstelektor och instituttleder. IFS är en av två stiftelser i Modum Bad i Norge. Den andra har bl a ett psykiatriskt sjukhus med behandling av fobier, ångest, ätstörningar, trauman mm.

IFS etablerades 1975 och skulle användas för själavård, rehabilitering och kurser. De har nu 19 anställda, varav några avlönas med offentliga medel. Bland de anställda finns en professor och några präster. Samtliga har specialutbildning för individuell och gruppvägledning.

Mer detaljerad information om verksamheten finns i Kapitel 14 av rapporten.


Kunskapsbas/ Kurser/ Konferenser

På grund av framväxten av allt fler ”nyreligiösa” rörelser anmodades biskopsmötet 1987 att skapa en nyreligiös handbok och en kunskapsbas samt ordna hjälpåtgärder för avhoppare från religiösa sekter. Sveinall fick den uppgiften och 1991 presenterade han en sådan handbok och började med kursverksamhet i samarbete med andra.

Målsättningen med kurserna var information och utväxling av erfarenheter inom själavård och terapi. Det skulle visa sig väsentligt med tvärvetenskapliga tankegångar. Religionsvetare och psykiatrer kunde komplettera varandras fackkunskaper.

Fr o m 1995 arrangeras varje år en nordisk konferens för samarbete. Sveinall var i kontakt med IKON i Danmark, FRI, St Lukasstiftelsen och professor Jan Otto Ottosson i Sverige och så småningom en grupp teologer och religionsvetare från Finland. Till konferenserna har det kommit psykiatrer, psykologer och teologer.


Samtalsgrupper för avhoppare

Sveinall hade under flera år haft individuella stödsamtal med avhoppare men 1995 etablerades också samtalsgrupper för avhoppare, som leddes av Sveinall och psykiatrer från Modum Bad-kliniken. På grund av en stor artikel i VG var samtalsgruppen fulltecknad på 2 dagar. De flesta deltagarna var yrkesaktiva, men några hade sekterfarenheter som var så traumatiserande att de gick på behandling.

Sveinall tänker på allt. Han inser risken med att försätta sina klienter i tacksamhetsskuld. Han påminner sig hur en av hans klienter berättat om hur dåligt han mått i sekten då han förstått att han trott sig möta omsorg men att han i stället hade försatts i mental skuld. Kan IFS bli en parallell till sektverkligheten vad angår bindning, frågar han sig. Men i en efterundersökning med enkäter till klienterna några år efter behandlingen ges svaret, att IFS upplevdes som det enda stället i Norge där de kunnat få hjälp utan att bli mentalt bundna.


Klienternas berättelser

I Sveinalls rapport ges tre exempel på berättelser som klienter presenterat vid samtalen han haft med dem. Samtliga är givetvis anonyma och inte heller avslöjas vilka rörelser det gäller. Men berättelserna har nästan ordagrant samma innehåll som de hundratals berättelser
FRI lyssnat till under 25 år!


Statistik

Under mitten av 1990-talet till mitten av 2000-talet har IFS haft 63 klienter i samtalsbehandling, varav 7 personer var anhöriga till sektmedlemmar och 56 avhoppare. Av de 56 hade 17 fötts i rörelsen eller vuxit upp där, medan 39 personer ”hadde selv valgt å la seg rekruttere som voksne”. Följande rörelser är representerade bland avhoppare och anhöriga, av vilka Trosrörelsen dominerar starkt. Alla åldrar är representerade mellan 21 och 60 år.

Adventisterna
Familjen (Guds Barn)
Jehovas Vittnen
Mariasystrarna
Moon-rörelsen
New Age-grupper
Ockultistisk grupp
Oslo Gospel Senter (fd Guds Lam)
Smiths Vänner
Småfolket (utbrytargrupp från Guds Barn)
Terapeutiska/politiska grupper
TM
Trosrörelsen


Metoder i behandlingen

I två delkapitel redogörs för de metoder som används med respektive för- och nackdelar. Även här känner vi igen mycket av erfarenheterna från våra egna stödsamtal med avhoppare och från den period då FRI arrangerade gruppsamtal vid s k stödgruppsmöten. Vi rekommenderar intresserade att själva läsa åtminstone dessa kapitel i sin helhet (kap 15.4 och 15.5).


Sammanfattning av erfarenheter från samtalen


Anslutningen

De flesta klienterna hade en diffus idé om varför de gått med i sekten. Många antog att de ”var på fel plats vid fel tid”.

Många har hävdat att det handlar om unga människor med psykiska problem som är mest utsatta för rekrytering, men IFS´ erfarenheter tyder inte på detta. Deras erfarenhet överensstämmer faktiskt med FRI:s - sekter är inte intresserade av psykiskt instabila människor, som inte är kapabla att utföra sina viktiga uppgifter. De flesta som rekryteras är sunda, intelligenta människor utan handikapp.

Likaså är vi överens om att inträdet i en sekt ofta sker då man är sårbar eller på annan ort än hemorten. De ”sju stegen” in i sekten som Karl-Erik Nylund listat i sin bok stämmer väl överens med Sveinalls erfarenhet och har använts som ett bra underlag för att ge en bild av rekryteringsfasen och ”smekmånaden”.


Om livet i sekten

Spänningen mellan idealismen (visioner och krav) och realismen (att orka med kraven plus t ex 14 tim arbetsdag). Att inte våga tycka annorlunda eller säga ifrån. Mänskliga behov skulle undertryckas. Alla andra verkade så lyckliga och tillfreds.

Klienternas beskrivning av sektledaren var inte smickrande. Exempelvis - Ledaren ansåg sig aldrig skyldig utan kastade skulden på andra, var inte så noga med sanningen, var hänsynslös och manipulerar, utnyttjar och kritiserar ständigt sina rekryter, så att de helt mister självförtroendet. Detta dåliga ledarskap är ofta förenat med ”en maktfylld, nästan elektrisk utstrålning, en genomborrande blick och ibland en charmerande utstrålning”.

Löftena utan täckning var ytterligare ett starkt skäl till traumatiseringen.

Några avhoppare hade lämnat en ganska hög nivå inom sekten och de kände obehag över att tvingas tillrättavisa
underordnade, men upplevde det som ”ideologiskt riktigt”.


Användningen av profetior

Att använda profetior för att legitimera egna önskningar och behov är vanligt i sekter. Nils Johan Lavik har beskrivit hur några profeter varit vad han kallar ”profetparanoida”. En paranoid person kan beskrivas som någon som inte kan skilja mellan fantasi och verklighet och skall betraktas som sjuklig. Några av klienterna hade råkat ut för detta. Sektledaren hänvisade till kontakter med det övernaturliga och de förstod så småningom att hans beteende inte var normalt. Men för dem var det enklare att inte ifrågasätta (på grund av utmattning) och det dröjde innan det slutade i hastig flykt.


Många trivs i en sekteristisk miljö

Samtalen vid IFS har gett den erfarenheten och man gissar att det då beror på att det liv man förväntar sig utanför känns ännu värre än sektlivet. Och några när ett hopp om att få tillbaka det liv de hade i sekten i början, då de togs om hand av alla och kände sig värdefulla.

Tyvärr delar vi inte IFS’ uppfattning i detta avseende. Av mer än 600 avhoppare från olika manipulativa rörelser FRI haft kontakt med är det endast ett par personer som tycker att livet i sekten inte var så besvärligt. Men då gäller det personer som tog kraven och reglerna i sekten ”med en klackspark” och ”fuskade” sig igenom sekttiden.

Barnen i sekter

Hela kapitel 17 handlar om barnen och bör läsas i sin helhet. Det är en så sorglig läsning, så det är knappt man orkar med det, men gör det ändå.

Vägen ut

Att lämna frivilligt - de två vanligaste skälen: 1. ”Kartan stämde inte med terrängen.” Till sist kunde man inte förtränga den sanningen längre. 2. Orken räckte inte längre. Man har gjort slut på krafterna.

Att bli utestängd - Man har enligt ledaren inte följt reglerna. IFS påpekar att sådant förekommer i alla miljöer, men i en sekt förstärks fördömelsen genom alla negativa konsekvenser som kopplas till uteslutningen, t ex för nästa liv, Guds beskydd etc.

Att bli ”själasörjd” ut - Michael D. Langone, USA, säger att om en själasörjare får tre dagar på sig att presentera sektens lära och livspraxis sedd ur en utomståendes perspektiv så lämnar 90 % sekten. Detta förklarar varför sektledaren helst inte vill att nyrekryterade medlemmar får mycket tid för sig själva för att kunna tänka över sin situation eller träffa utomstående som kan ställa kritiska frågor. Sveinall berättar att han suttit i ett samtal med en sektledare och föräldrar, medan deras 19-åriga dotter inte fick lov av sektledaren att närvara ”för att hon ännu inte var tillräckligt mogen att ha för mycket kontakt med föräldrarna”!

Slutsatser om avhoppet

Sveinall anser att det är svårt att dra slutsatser om hur ett sektliv påverkar en person därför att avhopparproblematiken innehåller så många variabler. Vi håller med om detta men forskare är som vanligt mycket oense i dessa sammanhang. Erfarenheterna från samtalen på IFS visar dock entydigt att det finns ett förhållande mellan tiden man varit i en sektmiljö, graden av aktivitet och tiden det tagit att mentalt ta sig ur.

Graden av depression, aggression och sorg står t ex i relation till hur sluten och sträng miljön varit. Den som tar sig ur frivilligt anklagar ofta sig själv för att inte ha upptäckt bedrägeriet tidigare och känner skuld av en mängd andra orsaker. I sekten hade man ständigt skuldkänslor - för att inte uppnå alla mål, för att inte duga. Efter avhoppet fortsätter skuldkänslorna, men nu av andra skäl - för all tid och alla pengar man kastat bort, för att man släpat med barnen i detta och tagit ifrån dem deras barndom, och för alla övriga man dragit in i sekten.

Hjälparbetet vid IFS

I huvudsak handlar hjälpen om att finnas till hands. Att lyssna, skapa trygghet och få människorna att förstå att deras problem inte är enastående. Gång på gång upprepade klienterna att de hade försökt i åratal, men inte funnit ett enda ställe där det var möjligt att prata om problemen. Några har t o m sagt: ”Du räddade mitt liv, jag hade ingen annan att gå till.”

Ensamhet, depression och skuldkänslor är de problem som dominerar vid ett avhopp. Att lära sig att själv fatta beslut är en annan svårighet som kan ta lång tid. Men så småningom kommer glädjen över att äga sitt eget liv, kunna se att det finns människor med god vilja både innanför och utanför sekten och att kunna se både på Gud och sig själv på ett bättre sätt.

Sist i rapporten finns en beskrivning av olika rörelser gjord av avhopparna som fått hjälp från IFS för den som är intresserad.

---------------------------

Uppföljning efter rapporten

För att få veta hur avhopparna upplevt tiden tillsammans med Sveinall och hans team och framdeles kunna förbättra behandlingen gjordes efter en tid en intervju med fem av de 63 deltagarna. De fem består av två avhoppare från Smiths Vänner, en från Jehovas Vittnen, en från TM och en med ockult erfarenhet. 10-12 frågor skulle besvaras (kapitel 19).

De viktigaste slutsatserna:

- Alla hade haft nytta av samtalen.
- Viktigast var att bli mött och förstådd - ingen hjälp fanns att få någon annanstans.
- Samtliga ville att skolan, vården och sociala inrättningar i samhället är välinformerade.

IFS är glada att ha kunnat bidra till ett pionjärarbete och önskar bli Norges största kompetenscenter när det gäller religiös sekterism. De vill därför vidareutveckla de individuella och gruppsamtalen för avhoppare men också för anhöriga, vilket inte existerar i Norge för närvarande. De vill gärna ha igång en tvärvetenskaplig forskning, speciellt om barn och ungdom i sekteristiska miljöer och samarbetar gärna med Modum Bad kliniken. En effekt av rapporten var att en stor gemensam nordisk konferens planerades och genomfördes hösten 2009.

Kanske kan man i samarbete med Vita-avdelningen vid Modum Bad få svar på IFS´sista fråga i rapporten: ”Hvorfor blir fortellingene ulike?”.
Vi tror att svaret på den frågan är lösningen på hela sektproblemet.



Åter till startsidan                                            Tillbaka

TERAPIFONDEN

FRI:s Terapifond har skapats för att bidra ekonomiskt till avhoppares eller uteslutnas rehabilitering.

VILL DU BLI ETT
STÖD?

BEHÖVER DU HJÄLP?

FECRIS

Läs om den europeiska organisationen för information och forskning om sekter. FECRIS har status som rådgivande organ och remissinstans i Europarådet och i FN:s ECOSOC

Se här!

Bild på "Manipulering pågår

Boken där 16 före detta sektmedlemmar berättar om sin tid i olika destruktiva rörelser.

Läs mer