Startsida Webbkarta Om FRI Vad är en sekt? Om olika rörelser    Kontakt/Hjälp


        Nyheter
UPPROP
Europarådets kritik
Om mardrömmar
Ny litteratur
2015 års utmärkelse

Se även Media


    Ständigt aktuellt
Se upp!
Råd till anhöriga
Yttrandefrihet
Tankefrihet
Hjälpkällan
Norsk rapport del 1
Norsk rapport del 2
Film om sekter
Globalt
Sektsjälvmord - kan det  hända här?
Sektpositiva akademiker
Oseriös utbildning
 och behandling

Notiser



      Samhället

Riksdagsmotioner
SOU 1998:113
Terrordåd
Samhällets agerande
Barn i sekter
Children in cults
Ny skollag 1 aug 2010
Friskolor
Skolhälsovård
SEKTSJUKA



    Mer information
Debatter/Konferenser
Utbildning/Föreläsningar
Litteratur

Bra länkar



      
 Media/Arkiv

Media 2014
Media 2013

Media 2012
Media 2011
Media 2010
Media 2009
Media 2008
Media 2007
Media 2006

Arkiv

 


LIFE CENTER  

Fortfarande får vi kännedom om fler trosrörelseinspirerade sekter. Man skulle ju kunna tro att förekomsten minskat efter tragedin i Knutby. Men så är det tyvärr inte.
Då ”Eva” var aktiv i Life Center 2006 - 2008 beskrev sig rörelsen som "en vanlig pingstförsamling” medan hennes erfarenhet visade på något helt annat. Även idag beskriver de sig som en pingstförsamling, och frågan är om de fortfarande är ”någonting helt annat”? Mycket i hennes berättelse känner vi igen från de erfarenheter människor gjort, som varit med i olika trosrörelseförsamlingar.

Här följer ”Evas” berättelse:

- Jag vill berätta om tiden i Life Center, som jag kom i kontakt med när jag flyttat till en ny ort. Församlingen beskriver sig som en vanlig pingstförsamling, men min erfarenhet är något helt annat. -


Om mig

I början av 2000-talet tog jag ställning och valde den kristna vägen för min andliga utveckling, och kom till en tro som växte på ett sunt sätt. Till yrket är jag beteendevetare, med inriktning och specialutbildning på organisation, grupp och ledarskap. Jag tillbringade ungefär ett och ett halvt år i församlingen sammanlagt. Under den tiden deltog jag i nästan varje ”cellgruppsmöte” som hölls hemma hos en cellgruppsledare, varje gudstjänst och två s k encounters. Jag döptes, var påtänkt som ledare i församlingen och anmälde mig till dess bibelskola.


Mina erfarenheter i församlingen

Gudstjänsterna är suggestiva, med rockmusik, sång, skrikande tungotal och texter som projiceras framme på storbild. Texterna handlar om hur jag ska ge mig själv, hur jag ska ge mitt hjärta, hur mycket jag älskar osv. Pastorn menar att dessa texter ”öppnar våra hjärtan” för ordet som han ska predika. Efter att ha visat texterna på storbildsskärmen ställer han sig själv där texterna nyss visats, så att det liksom får effekten att det är han som är i centrum för vår tillbedjan. Predikningarna handlar om olika sätt att bli en bättre människa. T ex ”tolv punkter som fungerar för ett bättre liv…”. Han är lysande och medryckande i sin övertygelse. Jag reagerar när han säger att ”några i den här församlingen lever riktiga skitliv!”, men tänker att det inte handlar om mig. Jag reagerar också nästa gång när han säger att någon har haft kritik mot hans predikan och han säger ”Ni kanske behövde höra just det jag sade…”

Jag var i själavård hos församlingens själavårdare. När hon bad över mig handlade orden ofta om att mina egna tankar skulle brytas ned och ersättas av Jesu tankar, eller att ”vi kämpar inte mot krafter av kött och blod” utan andemakter skulle besegras.

I cellgruppen bad vi i tungor, bad för varandra och sjöng lovsånger. Vi pratade aldrig om tron och vårt förhållande till Gud. Cellgruppsmedlemmarna var tysta om inte ledaren tog initiativet till något samtal. En gång kom vi igång och reflekterade över tron, och jag som behöver föra sådana samtal blev glad och drogs med, men blev bryskt avbruten av cellgruppsledaren. Samtalen innehöll bara att vi vittnade för varandra, bad för varandras svårigheter, läsande av bibeln (en eller två verser), men ingen reflektion eller utbyte av tankar. Vi uppmanades att verkligen anstränga oss att känna så som lovsångens ord sade att vi skulle känna. När jag hade problem med mitt ”bonusbarn” fick jag höra att ”den onde” använder barn som redskap för att komma åt oss kristna. Det talades mycket om sådant i gruppen och vi bad mycket mot ”fiendens attacker”.

Jag deltog på två encounters, som är en sorts läger där man ska ”möta Jesus”. Programmet består av undervisning, bön om förlåtelse för sina synder, förbön med handpåläggning för att man ska få den helige ande, och sång. Som påminnelse om våra synder, kunde vi läsa en hel rad A4-sidor med alla möjliga synder, bl a en lång uppradning av det som betraktas som falsk religion till att ha läst vissa böcker. Jag har själv i en sådan encounter varit föremål för ”demonutdrivning”, jag låg på golvet efter att ha fallit för den helige andes kraft, många ledare stod runt omkring mig med sina händer runt mig, och när jag skrek och ville resa mig upp så trycktes jag tillbaka av händerna.

En gästpredikant talade om ekonomisk framgång. På slutet av sin predikan tog han fram några ungdomar, höll om deras huvuden, under förespegling att han skulle be för dem, men han tryckte samtidigt på deras halspulsåder så de svimmade. Jag förstod ingenting, visst kan man falla under den helige andes kraft, men det här var inget

...men han tryckte samtidigt på deras halspulsåder så att de svimmade.
sådant. Det är inte allmänt känt utanför medicinska kretsar att massage av halspulsådern leder till en pulssänkning så att blodtrycket sjunker så att man svimmar. Min make, som är läkare, var efter mitt tjat med som åskådare på denna gudstjänst och såg detta, och blev mycket upprörd. ”Övergrepp i kyrkan” var hans kommentar. När jag senare tog kontakt med min närmaste kontakt (cellgruppsledaren) och var jätteupprörd, började hon be i tungor för mig, eftersom hon betraktade mitt samtal som en ”attack” inför något viktigt hon hade att göra. Hon hade inte deltagit i gudstjänsten, men ville inte lyssna på den i efterhand och ville inte prata om den, trots mina påminnelser i ord och i mejl. Jag var tydlig med att jag tycker församlingsledningen har ett ansvar för vilka predikanter de tar in. När samme predikant återigen skulle gästa församlingen var jag redan på väg ut ur sammanhanget.

Jag deltog i en kick-off inför verksamhetsåret. Pastorn står på scenen och profeterar inför det nya året. Han skriker sig nästan hes: ”vi ska bli 20 000, ja hela stan… Här finns Gud!”. Det är droppen, hans fanatism skrämmer mig och jag börjar gråta och vill bara gå därifrån.


Krigsteologi och framgångsteologi

Jag kallar det för krigsteologi – den ändlösa raden av predikningar och undervisningar och förböner som handlar om att främmande andemakter ska fördrivas, och som tolkar alla negativa händelser som den ondes attacker mot de kristna. Man säger att man ”bönekrigar”. Många är predikningarna som handlar om att om man gör som ett antal lösryckta bibelcitat säger, så får man ekonomisk och social framgång. Jag kan med bestämdhet säga att endast en av hundra predikningar har handlat om Guds kärlek till människan. De andra har handlat om vad människan kan göra för Gud, hur och vad man ska prestera (för församlingen) för att få framgång i livet.


Hårdnande men subtil ”Mind Control”

När jag började delta i församlingens aktiviteter, uppmuntrades jag att säga till om jag såg något ”osunt” eftersom det här är en ny församling och de är måna om att bevara en sund tro. Jag tyckte det lät ödmjukt, och att det tydde på en anda av självreflektion och medvetenhet om att saker kunde gå fel. Det var en av anledningarna till att jag gick med. I början var också trådarna lösa, jag kom och gick som jag ville, men med tiden började min cellgruppsledare uttrycka ogillande när mina cellgruppskamrater inte gick i kyrkan varje söndag eller kom till gruppen. Det hon i början uttryckte att hon hade ”full förståelse” för, blev efter en tid föremål för kritik. Jag började känna fasa när jag läste Bibeln, och när jag tog upp det med min ledare, uppmuntrade hon mig till ”Gudsfruktan” vilket skulle vara bra. Jag började alltmer känna mig kontrollerad, utan att riktigt förstå varför.
Jag började själv handla tvärt emot mina egna innersta värderingar: Jag försökte ”frälsa” mina vänner, jag skrev mitt ”vittnesbörd” om hur jag hade hittat hem i Life Center. Jag gav tusentals kronor till församlingen och min cellgruppsledare. Det var som en tvingande inre röst som fick mig att göra sådant, fast det inte alls kändes sant. Jag började känna mig ”utsuddad”. Jag hade inga egna tankar, mitt huvud var fullt av bibelord och sådant som jag fått höra under predikningarna. Jag kände hur jag psykologiskt skildes från min make och mina barn alltmer och mina vänner började titta konstigt på mig. Jag började känna mig hjärntvättad.


Jag lämnar församlingen

Händelser (bl a dem som jag beskrivit ovan) som inte kändes sunda gnagde i mig. En och en kunde jag bortse ifrån dem, men lade jag dem samman förstod jag att något inte stod rätt till i församlingen. Jag började må riktigt dåligt, och förstod så småningom att det hade med församlingen att göra. Det var en chock. Att en församling, som beskrev sig som en vanlig pingstförsamling, kunde fungera så osunt. Jag drog mig omedelbart ur, skickade ett mejl till de ansvariga, där jag talade om att jag inte längre ville ha kontakt med församlingen. Jag fick lite olika svar: man sade i ord att man hade full respekt för det, men i handling fortsatte man att mejla och försöka ta kontakt med mig, tills jag påpekade att de faktiskt inte respekterade mitt önskemål att slippa kontakt med församlingen.

Det har tagit många timmar för mig av samtal, själavård, kunskapsinhämtning och reflektion för att återfå mitt förstånd. Det förstånd som Jesus, enligt församlingen, hade räddat.

Jag vill med detta varna alla för att gå med i församlingen Life Center. Jag vet att vi är flera som har blivit rejält tilltufsade efter att ha varit med i församlingen. Det finns mycket mer att säga, och den som vill får gärna ta kontakt med mig via mejl. FRI har min mejladress.


Åter till startsidan                                            Tillbaka

TERAPIFONDEN

FRI:s Terapifond har skapats för att bidra ekonomiskt till avhoppares eller uteslutnas rehabilitering.

VILL DU BLI ETT
STÖD?

BEHÖVER DU HJÄLP?

FECRIS

Läs om den europeiska organisationen för information och forskning om sekter. FECRIS har status som rådgivande organ och remissinstans i Europarådet och i FN:s ECOSOC

Se här!

Bild på "Manipulering pågår

Boken där 16 före detta sektmedlemmar berättar om sin tid i olika destruktiva rörelser.

Läs mer